Drygt 20 personer dök upp när det under onsdagen var premiär för sommarens första föreställning av Nyköpings Gästabud. I vanliga fall är det såklart katastrofsiffror men i coronapandemins tidervarv får man märkligt nog betrakta det som godkänt. För att kunna möta regeringens restriktioner är publiktaket nämligen satt till 25 personer/föreställning.
Premiären började på sämsta tänkbara sätt – mörka moln och ett regn som var oroväckande ihållande. Lyckligtvis skulle det hela vara över lagom tills publiken släpptes in.
Kort om årets upplägg: Tre föreställningar á 50 minuter visas per dag. Föreställningarna skiljer sig åt så till vida att de följer olika nyckelpersoner. Man kan alltså säga att årets gästabud utgörs av en grundhistoria som berättas ur tre olika perspektiv. Grundhistorien känner vi till: Det är 1317 och Kung Birger har bjudit in sina bröder till fest på Nyköpingshus för att sluta fred. Bröderna blir sedan förrådda.
Den föreställning som tidningen tar del av följer Drottning Märta, spelad av Maja Lundqvist. Och det ska sägas direkt. Det är en synnerligen kolerisk och maktfullkomlig drottning vi får möta. Tillsammans med den lismande Brunkow (Curt Ohlson), som leder slottets vaktstyrka, smider hon en hänsynslös plan för att säkra kronprins Magnus plats på den svenska tronen. Den blödige Kung Birger (Jerk Ohlson Westin) är lyckligt ovetande och dansar fram i tillvaron helt utan oro.
Maja Lundqvists gestaltning av Drottning Märta är stundtals fruktansvärt rolig. Frågan är om drottningen någonsin har varit mer ondskefull? Smaka bara på repliker som "Jag vill inte ha förnuft och politik, jag vill ha blod och lik". Även starka birollsinsatser leder flera gånger till skratt, Ester Björklunds berusade prinsessa till exempel och Roger Hedengrens bedrövade kock.
Men det finns också problem. Paradoxalt nog är föreställningens största behållning också dess största svaghet. I år spelar man som bekant på och runt borggården. Läktare och scen har valts bort ur smittskyddssynpunkt. Istället får publiken, utrustade med varsin pall, scenerna uppspelade för sig på en handfull olika platser. Fördelen är ett stort och levande scenrum med oöverträffad atmosfär. Nackdelen är att det ibland blir svårt att veta vart man ska rikta blicken, eftersom saker sker lite överallt. Replikerna har också en tendens studsa mot väggarna vilket gör att man ibland missar vad som sägs. Synd!
Sett till helheten måste man ändå säga att Teater Sörmland har levererat en kreativ och stark modell för ett gästabud, högst gångbar under de pandemiförutsättningar som råder. Starkt!