Bilen var precis fullpackad inför hemresan när jag såg att höger framdäck på något lustigt vis sjunkit ner i gruset. Åh, "punktering" och det var bara fem timmar kvar tills vi skulle vara vid färjan. Alltså på Gotland, en bra bit hemifrån. Och vi befann oss vid ett hus drygt två mil söder om Visby.
I nyare bilar finns det inget reservhjul, i alla fall inte i min, utan bara en lagningssats. Eftersom jag har avtal med ett bärgningsbolag ringde jag dit.
– Det kan ta ett tag för vi har väldigt mycket att göra, sa bärgningsfirman.
Två timmar senare kom Sebastian, som var en väldigt trevlig bilbärgare.
– Jaha, du har punktering, sa Sebastian.
Han tog fram tryckluft och pumpade upp hjulet. Lyfte bilen med domkraften och snurrade runt hjulet.
– Inget stort hål det här men du ser den här bulan mitt på slitytan, sa han.
– Ja?, sa jag.
– Det här däcket kunde sprängts när som helst och då hade ni kört ner i diket, du måste ha ett nytt. Vi åker in till Visby och hoppas vi hittar ett nytt, sa han och torkade bort svetten ur pannan i den drygt 30-gradiga värmen.
Klockan gick och jag blev mer och mer nervös.
– Man kanske kan ringa till färjan och säga att vi blir lite sena, sa jag.
– Ingen idé, de bryr sig inte och alla färjor under hela helgen är fulla, sa Sebastian.
Första däckfirman hade inget däck. Åker till nästa, som har ett däck men det finns på ett annat ställe. Till slut sitter i alla fall rätt däck på min fälg och vi åker tillbaks mot stugan. Klockan är tre när vi svänger in på uppfarten och Sebastian kastar sig ut och monterar det nya däcket på bilen.
– Glöm inte att efterdra bultarna, är det sista han säger till oss när vi åker iväg med en rivstart.
Med två minuters marginal lyckades vi och snart var vi på väg mot Oskarshamn. Klockan var runt åtta när vi rullade av båten. Då slog det mig. Just det, jag måste efterdra men har inget fälgkors. Stannar till på en mack och tänker "här måste det finnas". Det står en ung kille bakom kassan på macken.
– Har du ett fälgkors?, sa jag.
– Vadå fälgkors, är det ett verktyg?...