Scenen på Culturum är mörk men på den stora backdropen står det klart och tydligt Louise Hoffsten.
Det är turnépremiärkväll för en av Sveriges mest meriterande och folkkära artister. Aktuell i över 30 år och som har spelat in allt från jazz, rock, pop, visa till svensk filmmusik. Även om det kanske är hennes kärlek till blues som vi förknippar henne mest med.
I första mellansnacket pratar hon också om att hennes låtkatalog är ganska bred och stor efter alla dessa år. Att några låtar är mer självklara än andra blir en fin introduktion till "Let The Best Man Win". Här lagom bluesrockig utan 90-talets inramning.
Att hennes medverkan i tv-programmet Så mycket bättre också har satt sina musikaliska spår presenteras fint i den ljuvliga "Lou Lou", skriven av den briljanta artisten Albin Lee Meldau. Låten passar Louise perfekt i sin mjuka och mer nedtonade variant.
Hon är också ytterst begåvad med munspelet. För det är något speciellt med just munspel, det är både melankoliskt och kan svänga som sjutton. Och svänger gör det otroligt bra i bland andra "Lovesick", "Hit Me With Your Lovething", "Looking for Mr God" och "Only the Dead Fish Follow the Stream".
Även om de mer bluesiga och ösiga låtarna uppskattas av publiken, som applåderar friskt och även sittdansar på Culturum, så är det de lågmälda låtarna som verkligen berör mig. Hennes version av "Nowhere In This World" är guld och "På andra sidan Vättern" är bara gåshudsbra. Det är som den fantastiska men tyvärr bortgångna musikjournalisten Lennart Persson skrev om Louise ” Rösten är siden och djupröd sammet, honung och bourbon med en subtil smak av vanlig”.
Det är helt förståeligt att när konserten är slut reser sig hela publiken och vägrar ge med sig med dundrande applåder. De vill helt enkelt ha mer av en av Sveriges bästa artister.