Kanske var det bra med ett års uppehåll? Åtminstone verkade alla taggade på att göra sitt allra bästa när det nu äntligen blev premiär på en ny revy i Gnesta.
Jättebra är det med allt det lokala och nästan alltid så himla roligt gestaltat. Aldrig trodde jag att man kunde få en sådan utskällning i affärens pakethämtningskö, men anamma vad Eva Ovesdotters expedit ilsknar till!
Eller att Eva Lysell skulle stå ut med allt gnäll från Anne Jonsson i väntan på bussen. Välspelad teater. Men elakt mot Laxne!
Snabbt drar ensemblen igenom en kavalkad av trallvänliga låtar med texter om förra årets händelser, inte minst Pride-paraden. Och blomsternumret med Carina Nilsson är så vackert gjort.
Kulturskolans lärare verkar först blyga men spelar och sjunger samstämmigt; här och överallt annars märks det hur Karin Ericsson Back övervakat. Men plötsligt stjäl Åke Sandklef rampljuset med ett solo på knallröd ukulele. Roligt!!!
Jämfört med traktens andra revyer kommer nog de lokala tabbarna ganska lätt undan vass kritik. Men välgjort är det att politikerna inte ror åt samma håll.
Ett grepp som fungerar är de båda veteranerna Sture Nilsson och Bengt Landin som gnälliga gubb-muppar i egen teaterloge. Och OK för ordvitsar, men de måste gå fram.
Även parodin på svengelska är inte det nyaste greppet, men Eva Lysell gör sin långa läxa med smittande entusiasm. Och publiken skrattar gott och är med på noterna.
Ett antal nummer är lånade utifrån och mer eller mindre anpassade till Gnesta eller överallt tänkbara.
Nu vet vi att en gosestund i fredagssoffan framför TV med Anne Jonsson kan gå så blixtrande fel; men härligt att det INTE är mannen som driver fram. Så vad ni gör, flickor, väck inte den björn som sover så snällt som Mats Hammarlöf.
Gullan Bornemark uppmärksammas med en sångstund där Jenny Wolf får oss att skratta åt sin aningslösa inlevelse i allt som kommer från olika barn som sångförslag.
Lite sex och buskis får det vara i en revy, som jag ser det. Men vad ni än gör när ni ska gifta er, så ska ni INTE hyra in Eva Lysell som bröllopsfotograf, för hon är helt hämningslös när hon styr med ensemblen plus några barn och extrafolk.
Som helhet alltså en riktigt rolig revy i högt tempo men inte stressad, få ojämnheter, bäst i akt två, och med bra sång och musik, inte för stark och mängder av roliga låtar till numren.