Deckarsvepet
NĂ€r författaren Niklas Natt och Dag var pĂ„ Upsala Nya Tidnings bokmĂ€ssa 2019 klagade jag pĂ„ honom för att han lĂ€mnade lĂ€saren mitt i en klipphĂ€ngare i boken â1794â â att behöva vĂ€nta tvĂ„ Ă„r för att veta hur det gĂ„r! TĂ€nk om jag blir dödligt sjuk och aldrig fĂ„r veta! Han lovade dĂ„ att om sĂ„ blev fallet skulle jag ringa och dĂ„ skulle han berĂ€tta. Nu överlevde jag dock den dĂ„ inte ens pĂ„tĂ€nkta pandemin och kan lĂ€sa hur det fortsatte för de inblandade, den enarmade och numera ocksĂ„ svĂ„rt brĂ€nde palten Mickel Cardell, spinnhushjonet Anna-Stina Knapp, svagsinte Emil Winge och djĂ€vulens stĂ€llföretrĂ€dare Tycho Ceton.
Det Àr en myllrande berÀttelse dÀr man emellanÄt riktigt kan kÀnna bÄde lukterna (stanken) frÄn ett Stockholm Är 1795, liksom hur det klafsar om fötterna nÀr man gÄr i rÀnnstenen. I tre böcker nu har författaren lÄtit oss leva i de nÀrmaste Ären efter mordet pÄ Gustaf III, under baron Reuterholms vanskötta förmyndarregering. De inblandade har kommit nÀra och blivit angelÀgna. Inte direkt nÄgon deckare, men en tydlig spÀnningsroman.
FrĂ€mst slĂ„s jag fortfarande dock av vilket fantastiskt sprĂ„k Niklas Natt och Dag skriver med. Varje mening Ă€r utmejslad med omsorg och infernalisk skicklighet. Det mĂ„ste ha tagit lĂ„ng tid att fĂ„ till det hĂ€r, inga onödiga eller förenklade transportstrĂ€ckor alls. NĂ„gon â1796â lĂ€r det tyvĂ€rr inte bli dock.
Jag har tagit upp nĂ„gra gĂ„nger att det sĂ„ ytterst sĂ€llan kommer nĂ„gra finska deckare. SĂ„ plötsligt hĂ€nder det. Inte mindre Ă€n tvĂ„ pĂ„ en gĂ„ng i översĂ€ttning. Arttu Tuominen har skrivit âBlodsbröderâ, en vemodig betraktelse över en svĂ„r barndom som fortsĂ€tter att spöka för den hĂ„rt prövade kommissarien Jari Paloviita mĂ„nga Ă„r senare nĂ€r ett fall ska lösas. Skickligt skriven â bra översatt â med stort inkĂ€nnande och gripande persongalleri nĂ€r den pendlar mellan nutid och 1980-tal. RĂ€ttvist nominerad till deckarpriset âGlasnyckelnâ.
Ăven hos Elina Backman i âNĂ€r kungen dörâ pendlar det mellan nutid och nĂ„gra decennier bakĂ„t. I Helsingfors sker vad som verkar vara ett antal seriemord. Journalisten pĂ„ dekis, Saana, nystar i ett 30 Ă„r gammalt mord och det verkar finnas paralleller till de andra. SpĂ€nnande pusseldeckare med intressanta huvudpersoner plus en del kĂ€rv romantik. Bra skriven, aningen slarvigt översatt hĂ€r och var dock. Ett bra tillfĂ€lle att lĂ€ra sig mer om vĂ„rt östra grannland Ă€r det ocksĂ„ pĂ„ ett enkelt sĂ€tt. Hade ingen aning om att det fanns en kommun som heter Gustaf Adolfs till exempel.
FrĂ„n Finland Ă€r det nĂ€ra till norra Sverige, numera en populĂ€r plats för att avliva folk litterĂ€rt. Det Ă€r nĂ€stan tio Ă„r sedan vi hörde av Ă„klagare Rebecka Martinsson i Kiruna senast. Ă sa Larsson gör dock klart redan i baksidestexten att âFĂ€dernas missgĂ€rningarâ Ă€r den sista med henne. Synd, den hĂ€r historien med en nyss upptĂ€ckt men lĂ€nge sedan mördad kropp ger mersmak. Inte minst för det persongalleri Larsson fĂ„r till, med nĂ€ra koppling till den inte alltid sĂ„ trevliga Martinsson. Jag kunde gĂ€rna lĂ€sa minst en bok till.
Debutanten Sara Strömberg lyckas fint med den prosaiska titeln âSlyâ som utspelar sig runt Ă re. En hĂ€rlig huvudperson, snart 60-Ă„riga före detta lokalreportern Vera Bergström, hĂ€ngiven men aningens dysfunktionell, som snubblar över ett mord. Skicklig miljöbeskrivning ocksĂ„ pĂ„ köpet och en bister humor. Debutanterna Ulrika Lundgren Lindmark & Jennie Lundgren sĂ€tter Kalix pĂ„ mordkartan och gör det bra i âDĂ€r isarna rĂ„marâ. Intrig, miljö och personer, sĂ€rskilt huvudpersonen Irene Thorsdotter fĂ„r norden att leva â och dö.
Tillbaka till huvudstaden dĂ„. Pseudonymen Lou Berg (Tiina Nevala & Henrik Karlsson) ger sig in i konstvĂ€rlden, frĂ€mst dĂ„ om förfalskningar, i âGryning. Falskâ. I centrum konstfackslĂ€raren Nea Hallgren och skickliga konsstudenten Nadezhda Volkova. SpĂ€nnande inblick i förfalskarkriminaliteten och intressanta figurer i en knepig hĂ€rva. Jag trodde till och med ett tag att den hĂ€r konstnĂ€ren fanns.
Peter May â som fick sitt stora genombrott med Lewis-trilogin â skrev ett antal böcker före dess som ges ut nu. Jag tyckte att de saknade en del av det som kom senare. Hans âDödsboetâ med Enzo MacLeod i huvudrollen lever dock upp till mycket. MĂ„nga tillbakablickar Ă€ven hĂ€r och en rejĂ€l pusselgĂ„ta. Jag trodde att jag löst gĂ„tan Ă€nda fram till de sista sidorna â men tji. Skickligt skrivet och en berĂ€ttelse som far över vĂ€rlden och tiden med rötter i andra vĂ€rldskriget. SpĂ€nnande och lĂ€svĂ€rt.