– Jag är uppvuxen i Trosa, och jag började min karriär i köket på Trosa stadshotell. Men en sommar gjorde jag säsong på Marstrand utanför Göteborg. Där lärde jag känna en tjej som jobbade i Val Thorens. Jag hade själv gjort vintersäsong i Vemdalen, och jag var lite sugen på att fortsätta, fast kanske inte i Sverige. Hon rekommenderade mig till Chamonix och sa att det fanns ett par bra restauranger där, och på den vägen var det, berättar Carl-Christian.
När Carl-Christian läste på om restaurangerna i Chamonix var det särskilt en som stod ut: Munchie cuisine et bar på klassiska Rue des Moulins. Av alla etablissemang i de franska alpernas krogvärld tillhör Munchie de mest legendariska. Restaurangen öppnades av svenske Stefan Carlsson för snart 25 år sedan och har blivit till en institution för mat- och skidälskare – alla som någonsin varit på jakt efter en bra matupplevelse i Chamonix får förr eller senare höra talas om Munchie. Idag, precis som för 25 år sedan, är restaurangen fortfarande knökfull av gäster året om.
För Carl-Christian var det direkt tydligt att han skulle kunna lära sig ett och annat på ett sådant anrikt ställe.
– Det kändes som en plats där jag verkligen skulle kunna utmana mig själv. Min första vinter fick jag till exempel lära mig att göra sushi, berättar Carl-Christian.
Efter en kort mellanlandning i Sverige efter sin första vintersäsong i Frankrike kände Carl-Christian att han hade fått blodad tand. Vintern därpå packade han väskorna lite extra noggrant och köpte en enkelbiljett tillbaka.
– När jag återvände tänkte jag att det vore roligt att stanna lite längre och uppleva alperna även under sommaren. Många i personalen hade slutat vid det laget – det är ganska stor ruljangs på säsongsjobbare i alperna – och då fick jag frågan om jag skulle vilja axla en lite större roll på restaurangen, säger Carl-Christian.
Sagt och gjort.
Carl-Christian tog över mer och mer ansvarsområden på restaurangen, och när Munchies kökschef en dag efter nästan 15 år bestämde sig för att gå vidare i livet fick Carl-Christian ta över stafettpinnen. Plötsligt fick han lära sig allt om att handskas med franska råvaruleverantörer (inte den lättaste uppgiften), strukturera upp en helt egen meny och sätta sin egen prägel på maten.
Och så en dag kom samtalet.
Efter drygt 20 år som heltidsarbetande krögare var det dags för ägaren att ta ett kliv tillbaka. Plötsligt fick Carl-Christian förfrågan om han kunde tänka sig att starta eget i en av alpernas mest anrika lokaler. Att axla ett sådant ansvar helt själv hade eventuellt kunnat bli lite för mycket även för en person med så god arbetsmoral som Carl-Christian. Men efter att en av hans mest erfarna och drivna kollegor med lång erfarenhet som restaurangchef inom Stockholms krogliv tackade ja till att bli Carl-Christians partner och ta klivet tillsammans var saken biff.
Bara 26 år gammal kunde Carl-Christian titulera sig krögare i den franska restaurangvärlden, och vintern 2019/2020 öppnade Munchie för första gången någonsin i ny regi (fortfarande med fokus på asiatisk mat och avslappnad atmosfär).
Sedan kom pandemin.
I Frankrike stängdes samhället ner på ett sätt som Sverige aldrig riktigt fick uppleva, och trots att det gått två år sedan Carl-Christian tog över känns det därför fortfarande som att han nyss börjat.
– Vi har fortfarande inte fått känna på att arbeta en hel säsong från början till slut än, skrattar Carl-Christian.
Som krögare är det konstant mycket papper som ska fyllas i och hållas koll på utöver det dagliga arbetet i köket och med inköpen, men Carl-Christian trivs bra med vardagen och njuter av alla timmar i köket med sitt arbetslag.
– Jag älskar att laga mat, det kommer jag nog aldrig sluta med. Jag trivs väldigt bra här i Chamonix och känner inte att jag kommer vilja sluta med det jag gör på ett bra tag. Vi har mycket planer på att utveckla vår verksamhet och blickar hela tiden framåt. Sedan har jag alltid gillat möjligheterna som kommer med att arbeta på en kvällsöppen krog – om man vill går det att bra åka skidor och vara på berget hela dagarna innan jobbet börjar, säger han och fortsätter:
– Nu när det är lite mer jobb att stå i så åker jag inte riktigt lika mycket skidor som förut, men oavsett om det är sommar eller vinter så sticker jag upp i bergen så fort jag kan.