Dick Helander 1963.
Skamlöst twittrande och smutskastning hos dagens politiker Àr knappast nÄgot nytt i kampen om makten. Den sÄ kallade HelanderaffÀren briserade lÄngsamt i ett svenskt 50-tal dÀr skandalerna stod som spön i backen.
Man tĂ€nker namn som Haijby och Kejne och genast hĂ€ktas det uppfriskande ordet âaffĂ€râ pĂ„.
Namnet Helander var vid tiden minst lika moderiktigt att snattra om kring kaffebordet, inte minst i stiftstaden StrÀngnÀs dÀr Dick Helander (1896-1978) var sjÀlvaste biskopen och bodde i BiskopsgÄrden pÄ Lektorsgatan sedan han installerats i mars 1953.
Ingredienserna i detta kriminalfall innehÄller bestickande detaljer sÄsom smutskastande brev och manipulerade skrivmaskiner.
Den misstÀnkte? NÀmnde biskop.
Brottet i frĂ„ga? ĂrekrĂ€nkning.
Som de flesta omskrivna skandaler vid denna tid var det alltsÄ knappast frÄga om ett saftigt mord med en blodig dolk som pÄtrÀffats i biblioteket. HÀr dominerade i stÀllet mer moraliskt och etiskt orienterade brott dÀr just prÀster hade störst fallhöjd.
Att vara homosexuell med sjÀlvaste kungen och sedan ha mage att utpressa hovet (Haijby) var kanske det allra frÀnaste av dessa brott i en samtid dÀr ett kallt krig var under uppsegling för att ersÀtta ett varmt vÀrldskrig vars katastrofala följder höll pÄ att lÀka som allra bÀst i högkonjunkturens tecken och alla skulle vara glada och lyckliga medan industrialiseringen och folket byggde landet.
Men sÄ var det nÀppeligen i alla lÀger.
Kyrkan har alltid varit en arena full av intriger och maktkamp, lika skuldbenÀgen som grÀlsjuk och varför inte lÄta ett rejÀlt drama ur verkligheten utspela sig pÄ denna arena i StrÀngnÀs stift dÀr biskopsval hölls hösten 1952.
I samband med detta val spreds hundratals brev ut till prÀster i stiftet. De flesta innehöll lovord för kandidaten Dick Helander, professor i praktisk teologi och kyrkorÀtt i Uppsala.
Men det var inte bara lovord, det var ocksÄ smÀdelser, skitprat alltsÄ, om andra prÀster, frÀmst teologie licentiaten Eric Segelberg, kyrkoherde Helge Ljungberg och professor Hjalmar Lindroth.
Breven vÀckte genast bestörtning bland mottagarna.
Under vÄren 1953, strax efter att Dick Helander installerats som biskop i StrÀngnÀs, började det mullra sÄ smÄtt i pressen. En av de förtalade, Eric Segelberg, hade nu nÀmligen utfört privata spaningar i Àrendet och polisanmÀlt den anonyme brevskrivaren frÄn biskopsvalet.
Han passade Àven pÄ att ringa in en starkt misstÀnkt: vÄr nyvalde bisp.
I media mejslades Helander sakta ut till en rejÀlt skyldig figur.
PÄ gryniga pressbilder framtrÀdde en man med fnösktorr bibelsprÀngd uppsyn, runda glasögon, halvslocknad blick, en karikatyrtecknarnas gunstling, med lika mycket utstrÄlning som en altartavla.
En skandal var under uppsegling till de kristna kyrkoesoterikernas stora förskrÀckelse.
Polisen börjar rota. Statspolisen i Nyköping under ledning av landsfogde Björn Holmgren kommer ganska raskt fram till att flera skrivmaskiner i biskopens Àgo anvÀnts till breven. En Halda pÄ Dekanhuset i Uppsala, dÀr Helander tidigare arbetat, Àr extra intressant.
Och det Àr hÀr det börjar bli riktigt snurrigt.
Faktum Àr att till och med biskopens hustru vid ett tillfÀlle uppgivet utbrister till Dagens Nyheters reporter:
â Kanske nĂ„gon ville skada min man genom att anvĂ€nda den skrivmaskinen till brevskrivandet och dĂ€rigenom kasta misstankarna pĂ„ honom? Det Ă€r sĂ„ invecklat alltihop, nĂ€stan för invecklat för en, som om det vore Agatha Christie. I varje fall Ă€r det alldeles för invecklat att genomleva!
För nu mĂ„ste vi ta det hĂ€r med skrivmaskinen â en gĂ„ng för alla, sjĂ€lva kĂ€rnan i brevgĂ„tan, förutom sjĂ€lva breven alltsĂ„.
BiskopsgÄrden i StrÀngnÀs dÀr Dick Helander var bosatt dÄ skandalen som kom att kallas HelanderaffÀren briserade pÄ vÄren 1953.
Helander hade i kraft av biskopsÀmbetet flyttat frÄn Uppsala till StrÀngnÀs. Till lÄns hade han dÄ sedan sju Är tillbaka en skrivmaskin, en Halda, som Dekanhuset i Uppsala nu saknade. Han ombads ÄterlÀmna denna omgÄende eftersom den rÄkat komma med till BiskopsgÄrden i StrÀngnÀs. Och det Àr hÀr det alltsÄ blir knorvigt.
Vad gör Helander? Jo, han ÄterlÀmnar i mars ... en skrivmaskin. Men inte den rÀtta skrivmaskinen, det upptÀcker en vaken vaktmÀstare pÄ Dekanhuset. Maskinen Àr förvisso en Halda, men har inte rÀtt fabrikationsnummer. De ber Helander om den rÀtta.
Skrivmaskinerna som figurerade i dramat var av mÀrket Halda. Foto: Ellinor Harrysson
Det gÄr tvÄ veckor innan biskopen ÄtervÀnder med Ànnu en skrivmaskin, den rÀtta.
Men nÄgot har hÀnt med den. Typerna, sjÀlva bokstÀverna alltsÄ, har bytts ut. Detta tycker man Àr ytterst skumt pÄ Dekanhuset, snacket om biskopen gÄr redan i teologikretsarna.
Polisen grÀver ner sig i fallet med skrivmaskinen och kommer fram till att Helander Àr ... skum.
Veckor, mÄnader av undersökningar gÄr. Statens kriminaltekniska anstalt, SKA, tar in skrivmaskinen och undersöker den.
Fram i maj, nÀr vÄren knackar pÄ dörren pÄ allvar, börjar det hÀnda saker. Polisen tror sig veta hur det hela gÄtt till.
I pressen har en formlig storm brutit ut, rubrikerna Àr nattsvarta, biskopen tar ledigt, flyr landet till Schweiz, försvinner för en tid, Äterkommer till StrÀngnÀs, blir kallad till bÄde Àrkebiskop Brilioth och statspolisen i lÄnga förhör.
Helander förnekar desperat inför pressen med fraser som:
â Jag har inget som helst att göra med de anonyma breven. RĂ€cker inte det, varför fortsĂ€tter man att brĂ„ka?
StrengnÀs Tidning 13 maj 1953.
För mer âbrĂ„kâ skulle det bli.
SĂ„ hur var det med skrivmaskinen? Egentligen.
Vi backar till:
Den 6 mars 1953 och biskop Helander kliver in pÄ AB Förenade kontorsmaskiner pÄ Regeringsgatan i Stockholm och vill köpa en Halda som han tÀnker lÀmna tillbaka till Dekanhuset efter sitt lÄnglÄn. Han kontrollerar fabrikationsnumret pÄ maskinen, provskriver den, prutar lite och ÄtervÀnder sedan den 10 mars för att köpa den i ... falskt namn.
Lögnerna börjar rada upp sig.
Till polisen senare sÀger han att han inte visste att maskinen hade ett fabrikationsnummer. I butiken har han antecknat just detta för att fÄ ett som liknar den ursprungliga maskinen (den han verkligen lÄnat). Och varför hade han uppgivit ett falskt namn, det alldagliga Georg Arvidsson, SödertÀlje? Advokaten menar att biskopen Àr en blyg man som inte vill skylta med sitt namn.
Polisen köper inte förklaringen.
SÄ har vi den ursprungliga maskinen, ocksÄ den en Halda som Dekanhuset Àger och begÀrt tillbaka. Den som somliga av breven alltsÄ Àr skrivna pÄ. DÀr kommer inte Helander undan, han mÄste lÀmna tillbaka den.
Dick Helander misstÀnktes ha mixtrat med skrivmaskiner för att sopa igen sina spÄr.
Han Äker till à tvidabergs industrier i Stockholm den 21 mars med just den maskinen i nÀven dÀr försÀljaren Svante Lövstedt blickar ner pÄ den. Till polisen uppger denne senare att samtliga typer pÄ maskinen var nedslipade. PÄ frÄgan varför typerna Àr sÄ förstörda svarade Helander att man försökt göra rent dem.
â Det Ă€r orimligt att de kunnat bli sĂ„ förstörda vid en rengöring, sa Lövstedt.
â Dom har förmodligen anvĂ€nt stĂ„lull, svarade Helander.
Helander ber bestĂ€mt att fĂ„ alla typerna utbytta. Ărendet Ă€r sĂ„ pass mĂ€rkligt att chefen pĂ„ Ă tvidabergs lĂ€gger sig i och frĂ„gar vad som hĂ€nt.
Helander vÀljer dÄ ett annat svar:
â Antagligen har nĂ„gra barn varit pĂ„ den.
Chefen finner skadorna sÄ mystiska att han sparar typerna sÄ att polisen kan fÄ dem senare.
Den 9 april hÀmtar Helander den renoverade skrivmaskinen för att ÄterlÀmna den i Uppsala.
Den 17 augusti 1953 beslutar riksÄklagaren att Ätala Dick Helander för ÀrekrÀnkning tillsammans med ett yrkande om att en fÀllande dom ska avsÀtta honom frÄn tjÀnsten som biskop.
Tidningarna firar stÀndigt nya triumfer i att övertrÀffa varandra i skandalrubriker. Samtidigt fÀktar Helander friskt i motvinden och massakrerar polisens utredning.
I december kommer domen i Uppsala rÄdhusrÀtt. FÀllande dom. Helander nekar till brott. En överklagan i Svea hovrÀtt Äret dÀrpÄ resulterar i samma sak. Biskopen avsÀtts och fÄr dagsböter.
à terstoden av karriÀren Àgnar han bland annat Ät att skriva tvÄ böcker om sin oskuld.
I StrengnÀs Tidning kunde man i samband med domen lÀsa:
âHelanders högtidliga förnekande ger skrĂ€mmande belysning Ă„t de krafter som finns gömda i oss, den makt som aldrig vill ge upp och som Ă€r storhet â eller nĂ„got annat.â
Biskopen Ätalas. StrengnÀs Tidning rapporterade den 19 augusti 1953.
Helanderfallet var ett indiciemÄl, nÄgra hundraprocentiga bevis fanns inte och frÀmst var det följande detaljer som fÀllde biskopen:
1) Fingeravtryck â PĂ„ tvĂ„ av 235 brev Ă„terfanns avtryck frĂ„n Helanders vĂ€nstra tumme.
2) SprĂ„ket â En undersökning jĂ€mförde sprĂ„ket i de anonyma breven med Helanders skrifter och kom fram till att breven var skrivna av biskopen.
3) Skrivmaskinerna â Att biskopen velat smussla undan flera skrivmaskiner ansĂ„gs försvĂ„rande.