Greven ligger på dödsbädden. Året är 1792 och på Tureholms slott har de närmast anhöriga anlänt för att säkerställa sin del av arvet, den ena girigare än den andra. Det är stora rikedomar det handlar om – vem får den största förmögenheten, vem får slottet, och vem får... den dyrbara åsnan? Mitt i allt finns också en problematisk kärlekshistoria där den unge Lorentz försöker få ihop det med sin älskade. Men så var det ju det där med hemgiften...
Så ser fundamentet ut för den nyskrivna musikalkomedin ”I grevens tid” som snart har premiär på Tureholms slott, strax utanför Trosa. Personerna bakom föreställningen är den nybildade teaterföreningen Tureholms slottsteater, ledd av Västerljungssonen Emil Lundqvist.
– Det här är en historia som i grunden är inspirerad av en komisk opera som heter Gianni Schicchi. Den funkar väldigt bra som pjäs eftersom den har inslag av fars och väldigt mycket musik. I vår version har vi anpassat handlingen och förlagt tiden till 1700-talet, säger han.
Utöver det har teatergruppen lagt in bygdens historia i handlingen. Nämnda greve är ingen mindre än Nils Adam Bielke som levde sina sista år på Tureholms slott innan en ödediger förkylning tog hans liv 1792. Även den lokalt förankrade Eric Skjöldebrand, som startade upp godset Erikslund, är inskriven i handlingen.
Emil Lundqvist förklarar att föreställningen också är präglad av spextraditionens medvetet inkorrekta förhållningssätt till historiska händelser. Det är något som har följt med både honom och delar av ensemblen från studietiden i Lund.
– Vi som nu står på scen har verkat väldigt mycket i Lund, i spex och revyer och karnevalsfilmer. Många av oss träffades i Lundakarnevalen för ungefär ett år sedan, säger Emil Lundqvist.
Själv har Emil Lundqvist stått på scen sedan långt tillbaka. Det började redan 2002 när han var åtta år gammal.
– Det var då jag började sjunga. Först var det framträdanden på skolavslutningar och sedan var jag med i Södertäljeoperan, till en början som statist och sedan i kören, säger han.
– Jag minns första operan som jag var med i, ”Norma”, på Södertäljeoperan. Man hörde melodierna och de här ganska overkliga rösterna. Det var så häftigt och mäktigt.
Särskilt mycket opera blir det inte i föreställningen på Tureholm, bortsett från den välbekanta arian ”O mio babbino caro”. Den framförs i princip alltid i Talang-program på tv, förklarar Emil Lundqvist, som med ”I grevens tid” vill skala ner allvaret till gagn för humorn.
– Det här är framförallt en lättsam och kul föreställning, med mycket musik. Det är inget död och allvar, säger han.
Hur föddes idén till det här från första början?
– Jag har gått och funderat på det här i några år nu, efter att ha sett sommaroperor och sommarteatrar ute i Sverige. Jag tycker det skulle vara kul att driva det själv, och då få göra det på en fantastik plats på hemmaplan.
Emil Lundqvist hoppas nu att föreställningarna på Tureholm ska bli starten på en utökning av det lokala teaterlivet i bygden.
– Ja, förhoppningen är att vi över tid ska knyta mer kontakt med bygden. Till det här har vi fått väldigt mycket stöttning från lokala aktörer. Ambitionen är att teaterföreningen ska verka i Trosatrakten varje år, säger han.
Du är ju uppvuxen här i bygden, vad betyder Västerljung för dig?
– Västerljung betyder ju allt. När jag träffar nya människor basunerar jag alltid ut att jag är från Västerljung. Det är minnen och kärlek. Man har vuxit upp här och har vänner här. På sommaren måste jag vara i Västerljung.
”I grevens tid” spelas fyra gånger på Tureholms slott i sommar. Premiären är den 10 augusti.