Tredje säsongen av Netflix megasuccé "StrangerThings" är faktiskt lika bra, ja, kanske till och med ännu bättre än det två föregående. Mörkare, läskigare, och roligare och dessutom mer nostalgisk, romantisk och gripande - det går ju bara inte att låta bli att sträcktitta.
Det har hunnit bli sommaren 1985 i småstaden Hawkins. Stan har utvecklats – ett nytt frestande köpcenter, Starcourt, har byggts utanför stan, medan stadskärnan har drabbats av butiksdöd.
Polischefen Jim Hopper (David Harbour) brottas med sin självpåtagna uppgift att vara pappa åt Eleven (Millie Bobby Brown) som besitter övernaturliga krafter och bara har ögon för Mike (Finn Wolfhard). Dessutom kompliceras hans liv av att hans känslor för Joyce Byers (Winona Ryder).
Översittaren Billy jobbar som badvakt och har blivit ett sexobjekt för stadens uttråkade, medelålders hemmafruar, däribland Mikes och Nancys mamma. Charmtollet Dustin (Gaten Matarazzo) har varit på ett sommarläger för tekniknördar där han har träffat sin drömtjej.
Alla seriens unga huvudpersoner är nu tonåringar och deras hormoner och känslor flödar, vilket dessvärre sätter vänskapsbanden på prov. Detta leder till att det ungdomarna splittras upp i olika fraktioner, som oberoende av varandra och var och en på sitt sätt bekämpar ondskan som än en gång tar plats i Hawkins.
Skaparna, bröderna Matt och Ross Duffer tar ut svängarna ännu mer i den här säsongen och laddar på med slemmiga monster, zombies, onda ryssar, en massa humor, starka färger, populärkulturella referenser och drypande 80-talsnostalgi i snart sagt varenda scen.
Att med dessa ingredienser lyckats koka ihop sommarens absolut mysigaste och mest spännande tv-serieupplevelse kräver en fingertoppskänsla utöver det vanliga och en genuin ambition att skildra småstaden och unga människor i gränslandet mellan barndomen och tonåren.
Det är inte konstigt att "StrangerThings" är en av Netflix största publiksuccéer någonsin.