Moa Backe Åstott, född 1998 i Malmberget, är renägande same och bosatt i Jokkmokk. I "Fjärilshjärtan" återvänder hon till det samiska arvet.
På pappret låter deras böcker ganska olika. Moa Backe Åstot skriver om unga samer i trakterna kring Gällivare medan Nora Khalil skildrar tonårskillar i Botkyrka. Men skrapar man lite på ytan inser man snabbt att beröringspunkterna är många och att personerna de skildrar dras med liknande problem och tankar trots sina minst sagt olika förutsättningar.
I "Himlabrand" skildrade Backe Åstot samisk kultur, traditioner och förväntningar som omkullkastas när Ánte inser att han blivit kär i ”fel” person. Den nya boken "Fjärilshjärta" tar även den avstamp i det samiska arvet men från ett lite annat perspektiv. Huvudpersonen Vilda är same men har gått i vanlig skola, klär sig inte i kolt och kan knappt någon samiska. Klasskompisarna ifrågasätter därför om hon verkligen är same och Vilda bestämmer sig för att visa dem. Hon ska be morfar lära henne deras traditioner och att prata samiska. Men innan de hinner sätta igång dör han hastigt och kvar står Vilda med den djupaste sorg och alla obesvarade frågor. Berättelsen kretsar kring identitetssökande och bearbetning av den stora sorg det innebär att mista en älskad morfar.
Nora Khalil debuterade med "Yani", en varm skildring av vardagen hos ett gäng högstadieungdomar i orten. Nu har hon precis släppt "Abow", en fristående uppföljare som tar vid när Rayan och Caspian börjar gymnasiet. De som förut var så tighta är nu på varsin skola medan Amir är i Irak efter ett utvisningsbeslut. Där Yani var fylld av humor kantas Abow av oro över att Caspian börjat drifta (betyder ungefär ”tjäna pengar olagligt”) och funderingar kring hur man ska kunna hålla sin kärlek hemlig för alla.
Nora Khalil, född 1997, har varit finalist i Ortens bästa poet och tilldelats Tensta Konsthalls textpris. Nu skildrar hon livet orten i "Abow", en uppföljare till förra årets "Yani".
Backe Åstot och Khalil beskriver unga med en utomstående blick på sig som placeras i eller utanför fack, tonåringar som i sitt sökande efter sammanhang ständigt konfronteras med schabloner och stereotyper som de förväntas leva upp till. Som att vissa påstår att Vilda inte kan vara en same om hon inte pratar samiska medan andra menar att Rayan inte kan vara från orten om han samtidigt vägrar beckna (sälja droger). I utanförskapet finns också ett innanförskap med koder och språk som bara kan förstås av den invigde, något som Moa och Nora skickligt tar vara på genom att språkligt väva in dialog på samiska respektive använda ortenslag vilket medför att man som läsare kan känna sig inkluderad eller exkluderad beroende på de egna språkkunskaperna.
Bägge författarna får väl anses gräva där de står med tanke på att Moa själv är renägande same medan Nora växte upp i Alby och nu jobbar som lärare med ungdomar i samma ålder som karaktärerna vars vardag hon beskriver. Att unga samer får en ny röst som för deras talan, sprider kunskap om deras traditioner och ger läsare inblick i samisk kultur är ett välkommet tillskott i den annars så glesa utgivningen där Ann-Helén Laestadius länge varit så gott som ensam samisk författare på både barn- och vuxensidan. Att orten får ta plats i litteraturen med Noras nyanserade inifrånperspektiv är otroligt betydelsefullt. Förhoppningsvis kan Yani och Abow locka till läsning i grupper som sällan läser och samtidigt skapa förståelse hos de grupper som inte bor i orten. Tillsammans fyller de viktiga luckor där det tidigare saknats böcker på den svenska marknaden.
Johanna Stenlund är boktipsare och läsfrämjare. Hon driver kontot @barnensboktips på Instagram.