Den högsta domstolen i USA valde den 25 juni att riva upp Roe mot Wade, det nästan 50-åriga domslutet som ger kvinnor en grundlagsskyddad rätt till abort. Beslutet genererade oerhörda reaktioner från både meningsmotståndare och sympatisörer. Domen handlar om rätten till liv, till sin egen kropp och till sitt privatliv. 

Roe mot Wade var det dombeslut som klargjorde att rätten till privatliv också innefattar rätten till abort. Eftersom det blev en konstitutionell rättighet innebar det att aborträtten inte existerade enbart på nåder av politiker och rådande majoritet i frågan. Konsekvenserna av att riva upp beslutet blir att varje delstat får besluta om kvinnors rätt till sin egen kropp. Många delstater kommer i samband med detta beslut omgående inrätta abortförbud, även när kvinnans liv är i fara, och fler delstater lär följa denna väg. Andra delstater kommer fortsatt tillåta abort och därav bli en fristad för kvinnor i andra delar av landet.

Det innebär att kvinnors rätt till sin kropp och till sitt privatliv numera kommer vara beroende av geografiska faktorer, ekonomiska möjligheter och politiska majoriteter i delstatsförsamlingar. Det är en tragisk utveckling och en klar försvagning av den liberala demokratin. 

En liberal demokrati kännetecknas av något annat än bara demokratiska beslut av folkvalda beslutsfattare. I en liberal demokrati finns vissa grundläggande fri- och rättigheter som ska skyddas från ett så kallat majoritetsförtryck. Dessa rättigheterna är fastslagna och kan inte tas bort genom en enkel majoritetsomröstning i en politisk församling. Denna ordning ska skydda minoriteters rättigheter och rättigheterna av samhällets minsta beståndsdel, den enskilda individen.
 

Aborträtten har nu strukits från listan av självklara rättigheter som skyddas under konstitutionen i USA. Detta har gjorts av en institution som ska skydda den liberala demokratin genom maktdelningsprinciper. Högsta domstolen ska i viss mån begränsa politikens befogenheter utifrån grundlagens principer. De ska alltså inte vara avhängiga flyktiga majoriteter i sakfrågor, utan agera som rättsstatens principfasta ryggrad. Dessvärre har den ökade politiseringen av högsta domstolen och den allmänt polariserade debatten i USA förändrat domstolens innebörd. Politiseringen har inte skett av en slump. Republikanerna har metodiskt och strukturerat valt in vissa domare och filibustrat bort valet av andra. Högsta domstolen är fortsatt en stark institution med samma befogenheter som alltid, men som ser på sin roll i ett nytt ljus. Den nuvarande högsta domstolen lär vara ett problem lång tid framöver eftersom domarna sitter på livstid. 

Den här gången blev det rätten till abort som försvann och kvinnor som fick betala priset. Flera andra domar och rättigheter vilar dock på axlarna av Roes fall. Vad blir nästa rättighet som domstolen stryker? Rätten till preventivmedel? Begränsningar i den personliga integriteten? Rätten till samkönade äktenskap? 

Vi vet inte vad nästa slag kommer vara, men det vi tar med oss är att man aldrig kan ta något för givet. Därför måste även Sverige se över hur vi kan stärka skyddet för människors grundläggande rättigheter. Majoriteter i riksdagen kan svänga snabbt och då behövs någon form av principfast ryggrad. Den liberala demokratin är mer än bara slagord, den får reell påverkan på människors liv. Därför får vi aldrig sluta påminna om vikten av den liberala demokratin.