Almedalens näst sista dag blir ett möte mellan hund och katt. På scenen ska Annie Lööf och Jimmie Åkesson ta plats. Att partiledarna är varandras politiska motpoler är det nog ingen som missat. Partierna står också inför väldigt olika utmaningar inför valet, men resultatet är att bägge partier noga måste balansera sina utspel.
I opinionsmätningarna har Centerpartiet drastiskt tappat väljarstöd i förhållande till valresultatet 2018. Samtidigt har man förlorat förtroendet i de sakpolitiska frågorna. Novus mätning från mars visar att väljarna anser att C varken har bäst eller näst bäst politik i någon av väljarnas tio viktigaste frågor. Det är resultatet av att C har haft svårt att lyfta fram sin egen sakpolitik och istället fokuserat på att kommentera andras förslag. Samtidigt har man valt att inte ta tydlig ställning för ett regeringsalternativ. Denna kombination har missgynnat C. Partiet säger att man vill förhandla brett i mitten, men då krävs det också tydlighet i vad man vill förhandla om. Väljarna saknar idag svar på vilka frågor som C kommer kräva i en framtida förhandling. För att lyfta i opinionen behöver Lööf fokusera på att lyfta sin egen sakpolitik.
Det som kan äventyra den linjen är SD:s närvaro under dagen. Det kommer vara lätt för Centerledaren att falla in i retoriken om att vara Åkessons motpol. För visst är det så. Visionen om det öppna och toleranta samhället, rättsstatens principer och synen på den enskilda människan skiljer dem åt. I en tid då debatten förflyttats längre högerut skapas också utrymme för SD att gå steget längre. Det kan då vara slagskraftigt av Lööf att påminna om Centerns roll som förespråkare av en annan inriktning. Samtidigt får det inte överskugga sakpolitiken. Lööf måste framföra egna lösningar och svar på samhällsutmaningarna. Bara då kan C vara en reell motvikt och alternativ till Sverigedemokraterna.
Otydlighet är däremot inte något som präglar SD. De är väldigt tydliga i sin politiska inriktning och vilja att byta ut den socialdemokratiska regeringen. Deras utmaning är att komma in i finsalongen. De står på tröskeln in till Regeringskansliet, men måste fortfarande övertyga M, KD och L om att de ska få det förtroendet. SD måste framhålla sig som ett anständigt parti genom att minimera radikala utspel och samtidigt inte bli irrelevanta genom att anpassa sig alltför mycket till resten av högerblocket. I och med en tydligare konvergens av högerblockets politik riskerar SD att tappa sina väljare till moderaterna.
Något som är alldeles klart är att vi på Almedalsscenen kommer få höra två väldigt olika visioner för Sverige. I vilken utsträckning partiledarna lyckas balansera sina tal och därmed behålla sina väljare återstår att se.