Under torsdagen fick Miljöpartiet som sista parti hålla sitt tal i ett molnigt Visby och därmed har Almedalsveckan nått sitt slut. Under veckan har politiker, journalister, näringslivet och vanliga människor deltagit på seminarier och debatter, minglat och njutit av vimlet. På det officiella schemat fanns över två tusen evenemang och på listan över arrangörer fanns en salig blandning som attraherade allt från djurrättsaktivister till försvarsintresserade.
Trots denna imponerande samling kändes det som att något var annorlunda med denna Almedalsvecka. För oss som varit på plats tidigare upplevdes denna omgång som relativt lugn och som ett mer nedtonat evenemang. Almedalsveckan har kortats ner och partierna fick därmed inte varsin dag utan fick dela på mediautrymmet. Journalisternas och de politiska kommentatorernas analyser av partiledarnas tal följdes snabbt upp av nya diskussioner inför dagens nästa partiledartal. Varje segment blev rappare och partiernas tid i rampljuset avklippt. Kanske blev det dock för många som följde Almedalens uppståndelse en mer överkomlig och mindre krystad rapportering. Det officiella schemat var också betydligt glesare än vad det har varit tidigare år och Visbys gator lika så. Det vanliga myllret och trängseln av folk upp och ner längst Visbys kullerstenar kändes i år aningen dämpat. Visst fanns det mycket folk på plats, men inte i den utsträckning som tidigare kännetecknat Almedalen där man fått slingra sig fram genom en den labyrint som varit folkmassan. Ändå fanns det en påtaglig entusiasm och glädje hos människorna på plats som längtat tillbaka till Almedalen efter två år av pandemi. Sedan inträffade det ofattbara och veckans slut blev inte som man trott. Mitt på Donners plats, i hjärtat av Almedalen, släcktes en kvinnas liv när en man valde att hugga med en kniv. Narkotika, psykisk ohälsa och en bakgrund i högerextrem miljö är faktorer som pekats ut hos gärningsmannen.
Händelsen inträffade strax innan Centerledaren Annie Lööf skulle hålla en presskonferens inför kvällens tal. Pressträffen ställdes in men under Lööfs tal ägnades den första stunden åt den mörka händelsen. Annie kom in på scen iklädd svart och var uppenbart påverkad och upprörd över händelsen. Händelsen allvar låg som ett täcke över publiken och den polisiära närvaron var påtaglig. Centerledaren inledde talet med orden “Det är svårt att stå här. Det är omskakande.”
Annie gick sedan vidare och lyckades balansera ett tydligt värderingsdrivet tal med konkreta sakpolitiska förslag. I hennes tal lyftes kriget i Ukraina, mäns våld mot kvinnor, klimat-och energifrågan, landsbygden och det svenska biståndet. I mångt och mycket var det klassisk centerpolitik och talet bjöd inte på några större överraskningar. Det fanns dock en tydlighet och precision i politiken som lyftes fram. Denna tydlighet var ett välkommet inslag efter den senaste tidens mer diffusa utspel. Kärnkraften ska vara en viktig del av framtidens energiförsörjning, men inte ställas emot vindkraften. Enprocentsmålet för svenskt bistånd ska stå kvar och klimatbiståndet ska vara en viktig del av det. Finansieringen av tjej-och kvinnojourer ska permanentas. Konkreta åtgärder som kopplas till Centerpartiets prioriterade områden och värderingar.
Det är exakt den kombinationen som Centerpartiet borde ha. Att ha tydliga värderingar är bra, men de måste mynna ut i något konkret. I onsdagskväll lyckades Annie Lööf förena partiets visioner om den liberala demokratin, jämställdhet och klimatambitioner med förslag på åtgärder som tar steg i den riktningen.
Med ännu en Almedalsvecka i bagaget tar nu Annie Lööf och hennes partiledarkollegor sommarlov för att sedan gå fullt in i en valrörelse. Vilka utspel vi kommer se återupprepade från den gångna veckan återstår att se. För de andra Almedalsbesökarna väntar nu en sommar där politiken och valrörelse är något mer frånvarande i jämförelse med det ständiga bruset under Almedalsveckan.
Samtidigt bär vi alla med sorgen efter knivmordet på Donners plats, och insikten att livet såväl som demokratin är skört och värdefullt.
