Realitystjärnan må ha fel i sak, men hon var åtminstone något på spåren. Det är svårt att attrahera kvalificerad arbetskraft. Inflation, höjda räntor och osäker bostadsmarknad skakar ekonomin inför höstens val. Paradoxalt har svensk arbetsmarknad å ena sidan ett skriande behov av arbetskraft, å andra sidan befinner sig många människor i utanförskap. Sverige går ekonomiskt relativt bra, men inte för alla.
Arbetslösheten i landet ligger nu på 6,6 procent. 335 000 personer var inskrivna som arbetslösa i slutet av juni. Det är minskning med drygt 73 000 personer jämfört med samma period tidigare år (TT, 14/7). Arbetslösheten minskar i alla län bland både kvinnor och män, oavsett om de är inrikes- eller utrikesfödda. Det är en positiv trend, men med förbehåll för att flertalet unga, outbildade och invandrare fortsatt har särskilt svårt att ta sig ur utanförskapet.
Grundproblemet består – svensk arbets- och bostadsmarknad bygger på en rejäl missmatch mellan utbud och efterfrågan. Flertalet människor – unga, outbildade, långtidssjukskrivna och invandrare - söker bostad och arbete, men de jobb och bostäder som finns ute är antingen för kvalificerade eller för dyra. Företagen själva rapporterar gärna och ofta om de långtgående problemen med att hitta kompetent arbetskraft. Kompetensförsörjningen är enligt branschorganisationen Företagarna ett strukturellt problem. Företagarna anser att utbildningssystemet misslyckats med att matcha arbetskraften till arbetsmarknaden (7/7). Det är inte fel. Under 2022 uppgav 35 procent av småföretagarna att det främsta tillväxthindret var bristen på just lämplig arbetskraft. Jämfört med året innan är det en ökning med 5 procentenheter.
Vad är då problemet? Ja, det är knappast för få som vill arbeta, vilket realitystjärnan Kim Kardashian basunerade ut. Det är snarare sannolikt att de som har erfarenhet, kompetens och kontakter ser sig om efter nya möjligheter när jobben är många och villkoren bara kan bli bättre. I högkonjunkturen har den kvalificerade arbetskraften ett övertag. Om det inte passar sig är det möjligt att gå vidare utan större privatekonomisk risk. I en undersökning från Personio uppgav varannan svensk att de vill byta arbetsplats under 2022. Var tredje uppgav att stress var en anledning till att de ville byta jobb. Det som skulle kunna få medarbetarna att stanna var föga förvånande en högre lön, bättre förmåner – och mer uppskattning från cheferna.
Undersökningen tydliggör att arbetsmiljön seglar upp som en av de viktigaste frågorna för att behålla attraktiv arbetskraft. Tålamodet för vad arbetstagare är villiga att acceptera har i allmänhet minskat. Pandemin med alla dess utmaningar vad gäller arbetsmiljö blev onekligen en katalysator för en större trend på arbetsmarknaden – folk är inte rädda för att byta jobb. Vad kan politiken göra för att stävja problemen? Kompetensförsörjningen kommer inte lösas utan strukturella utbildnings- och arbetsmarknadsreformer. Missmatchningen mellan utbud och efterfrågan är ett reellt problem som måste åtgärdas.
Samtidigt kan vi inte glömma att det är en sak att attrahera talanger och en annan att få dem att stanna kvar. Det är en hemläxa som många företag har att göra framöver.