2022 kommer inte bara att bli ytterligare ett år som präglas av pandemin, det är också ett valår. Valet kommer på många sätt att vara ett ödesval för de svenska liberala partierna. Det finns flera anledningar till det.
Partiet Liberalerna riskerar denna gång på allvar att åka ut ur riksdagen. Det vore historiskt unikt: Ytterst få partier har tidigare åkt ur, särskilt inte ett med så gamla anor som Liberalerna. Det skulle vara negativt för den liberala ideologins inflytande i svensk debatt. Även om partiet L uppenbarligen har misslyckats med att visa och övertyga väljarna om vilken betydelse det har i dag, så förtjänar L ett erkännande för sin historiska betydelse för liberalismen. Ett Sverige utan L i riksdagen kommer bli ett Sverige med en röst mindre för fler liberala perspektiv.
Motsägelsefullt nog så finns själva väljarunderlaget. Det är en andra viktig anledning till att liberaler borde kraftsamla lite extra detta val. Svenskarna är nämligen ett tämligen liberalt och sekulärt folk. Det finns litet stöd i befolkningen för inskränkningar av friheter som rör kvinnors rättigheter, HBTQ-rättigheter, äganderätten eller yttrandefriheten. Tvärtom är detta viktiga frågor för många svenskar – och därmed finns det en möjlig opinion att vända sig till. Det måste göras på ett klokare sätt än i dag, eftersom det parlamentariska läget är ovanligt ogynnsamt för liberala partier.
Den tredje och sista anledningen är just detta, att Sverige står med ett parlamentariskt läge där liberalismen blivit utmanövrerad. I senaste opinionsmätningen från SVT/Novus får Centerpartiet 6,7 procent och Liberalerna 2,2. För första gången har det utkristalliserat sig partigemenskaper som inte helt följer de vanliga skiljelinjerna i svensk politik utefter höger-vänsterskalan. Vi har ett läge där socialdemokratin med rödgrönt stöd står mot en mer nationalistisk och konservativ klunga än tidigare.
De röda, tidigare rödgröna, partierna vill exempelvis inskränka liberala principer som äganderätten för skogsägare och i frågan om strandskyddet. De vill bekämpa privat företagande i vissa sektorer och höja skatter. I motsats till de röda finns de högerkonservativa, som exempelvis har lagt oroväckande förslag för rättssäkerheten, exempelvis kraftigt utökad avlyssning och särskilda visitationszoner.
Centerpartiet har under denna mandatperiod försökt att få igenom liberal politik i det rödgröna blocket och trots vad motståndarna försöker ge en bild av har C lyckats hyfsat. Manöverutrymmet för liberala partier är däremot mycket begränsat i nuläget. Liberaler passar inte riktigt in någonstans.
Landets liberala krafter behöver därför samla sig till detta val och mobilisera den möjliga väljarbas som faktiskt finns och visa varför deras engagemang behövs extra mycket denna gång. Partierna behöver även ta ett principiellt beslut om var de ska stå efter valet. Ska de kompromissa med sina värderingar under en konservativ eller en socialdemokratisk flagga? Eller kanske helt enkelt ställa sig vid sidan av och bli en stark oppositionell röst? Det vägvalet kommer att vara viktigt på lång sikt för partiernas identitet, men också för liberalismen och svensk politik.