Nationaldagen firas den 6 juni delvis för att det var detta datum som Gustav Eriksson Vasa valdes till svensk kung 1523, i dag för 500 år sedan. Men också, vilket är ack så viktigt, som ett högtidlighållande av 1809 års regeringsform, ett viktigt steg mot avskaffandet av kungens makt. Från detta kom dagens Sverige att växa fram, steg för steg, reform för reform, utan någon våldsam revolution.
Den 6 juni firar vi Sveriges nationaldag. I år är det dessutom 500 år sedan Gustav Eriksson Vasa valdes att sitta på den svenska tronen. En signal om att unionstiden med Danmark var över och en slags återerövrad självständighet från Köpenhamn. Men detta Sverige var egentligen inte mycket till nationalstat. Den begreppsbilden, nationalismen, började mer handfast växa fram under det sena 1700-talet, efter den franska revolutionen.
Det Sverige som Gustav Vasa - eller kung Gösta, om man så vill, tronade över var ett allt annat än demokratisk, rättvis och solidarisk gemenskap. Möjligen kan man säga att det fanns drag av det som nationalstater ofta har: ett gemensamt språk och en social kultur som många invånare lever med och förändrar. Men även det Sverige som var för 500 år sedan präglades av en mångfald, i form av språk och kultur: finska, tyska, samiska och karelska exempelvis. Landskap som Skåne, Halland, Jämtland och Gotland var del av den danska kungamakten. I stället var vårt östra broderland Finland del av den svenska kungens sfär.
Ur allmogens ögon sett var makten någon annans. Detta kom att bli än mer så under Vasatidens Sverige. Lägg till det en av Gustav Vasas verkligt långtgående samhällsförändringar: en reformerad kyrka med kungen som överhuvud och inte påven.
Kungatronen blev hjärtat i ett arvrike, där kungens söner var givna tronföljare. Han skapade sig också en storbarnsfamilj, med elva barn och nio av dessa nådde vuxen ålder. Det historiska kungliga Nyköping, som numera kanske lättast kopplas till ett syskonmord i form av gästabudet på det tidiga 1300-talet, kom även att vara en viktig punkt i Vasatidens Sverige. Här dog sonen Karl IX den 30 oktober 1611 – och här föddes barnbarnsbarnet Karl X Gustav för drygt 400 år sedan, den 8 november 1622.
Dessa två Karlar är kungar och Vasa-släktingar som många förhoppningsvis lär känna i skolans historieundervisning. Släktskap är en av de starka krafter som binder och har bundit människor samman, på gott och ont. Faktum är att just Gustavs släkt är omfattande. Ättlingarna i dag finns inte bara i Sverige utan även på många andra håll, bland annat via döttrarna Katarina av Vasa, Elisabet av Vasa, Sofia av Vasa och Cecilia av Vasa.
Släktforskaren Per Andersson har i flera bokband samlat 275 000 namn, ett släktträd med början hos Gustav I – från Ahlström och Alanen till Ødegaard och Özkök. Det är en diger lista.
Likväl finns det gott om svenskar utan släktband till den första Vasakungen, bland annat undertecknad utifrån nuvarande kunskapsläge.
Den 6 juni är alltså inget släktkalas. Den här dagen fokuserar på två viktiga steg i den långa sociala vandringen till dagens Sverige. Det inkluderar 1809 års regeringsform, som kraftig begränsade kungens makt. I dag firar vi ett demokratiskt och rättighetsburet samhälle för alla. Det är värt att flagga för – och i sin livsgärning göra sitt bästa för att förbättra och försvara.
Ha en riktigt trevlig nationaldag!