Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något. Viljan att försvara det vi har och viljan att bistå andra demokratier som har blivit angripna är inte samma sak, men det hänger ihop. Ensam är inte stark, tillsammans växer motståndskraften. Fler än vanligt vill nu göra sitt. Ansökningarna till Hemvärnet ökar.
För SVT Sörmland berättar Sörmlandsgruppens chef Mikael Smedin hur det sedan går till för att hitta rätt folk till rätt uppgifter. Alla som vill tas inte ut. Målet är att växa från cirka 21 000 till 25 000 inom åtta år. Det här är en del av den förstärkning av vårt lands försvarsförmåga som har pågått i tio års tid – stegvis och inte alltid i tillräcklig takt.
Hemvärnet, med dess starka lokalkännedom, gör stor nytta i svåra lägen. Inte bara rent militärt, minns insatserna vid stormen Gudrun 2005 när el och ordinarie kommunikationsteknik slogs ut i stora områden, eller under svåra skogsbränder som i Västmanland 2018.
Hemvärnet är ett givet exempel på den nära, lokala värnkraften. Den är bra att ha vad som än händer. Svenskt försvar har fler organisationer på frivilligsidan, där specialkunskaper och eget engagemang gör stor nytta. Samhällets sammanlagda försvarsförmåga byggs via många kopplingar mellan militär och civil nytta.
Den som tar av sin fritid för att göra frivillig skyddsnytta för många är värd all respekt. Erfarenheterna kan vara personligen upplyftande också, förstås. "Det är vanvettigt roligt att köra bandvagn", som undersköterskan Cecilia Olsson sade i somras när SN bevakade en lokal övning. Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något.
Försvarsviljan och beredvilligheten att ställa upp för allas nytta trots stora risker för egen del, är oerhört viktig i en demokrati. I december kom Totalförsvarets forskningsinstitut FOI med rapporten Svenskarnas försvarsvilja. Nästan varannan svensk kan tänka sig att riskera livet i en stridande roll när behovet finns. Över 75 procent kan tänka sig att riskera livet i en icke-stridande roll. Rapporten noterar att ”kvinnor, unga vuxna och de som inte har genomgått militär grundutbildning uppvisar något svagare, främst personlig, försvarsvilja. Detta avser inte bara stridande befattningar i händelse av krig utan även roller inom det civila försvaret. Även socioekonomiska faktorer förefaller ha viss betydelse för försvarsviljan”.
Försvarsviljan framstår i helhet som god, men den kan bli starkare.
"I en krigssituation behöver vi soldater, men vi behöver också industriarbetare, lastbilschaufförer, förskolepersonal, någon som städar akutmottagningar liksom många andra yrkesgrupper", förklarar Christoffer Wedebrand, en av rapportförfattarna.
Vår försvarsvilja behöver mätas och läsas av i ett nutida säkerhetspolitiskt sammanhang, inte enbart i form av ett direkt militärt anfall mot Sverige. Militära invasioner som Rysslands anfallskrig i Ukraina är tack och lov sällsynta. Däremot förekommer betydligt mer av andra samhällsförstörande och samhällsstörande attacker. Det är gråzonskrigföring, allt från cyberattacker till propaganda, konspirationsteorier och olika stöd till och av antidemokratiska attityder och slutsatser.
Ni vet att en svensk tiger, det är sedan gammalt, men en svensk ställer också upp med det hon kan eller kan lära sig. Försvarsviljan är central för vår djupa motståndskraft. Det kräver dessutom bred insikt om och brett stöd för att det ska finnas tillräckliga resurser som omvandlar en hög försvarsvilja till god försvarsförmåga, militärt såväl som civilt.
Att vilja är bra, att kunna är ännu bättre.