På söndag är det dags, det är valdag och sista chansen för svenska folket att säga sitt och lägga röstsedeln i valurnan inför kommande mandatperiod. Mycket talar för att en väldigt stor andel av de röstberättigade kommer att nyttja den rättigheten – i valet 2018 låg valdeltagandet i riksdagsvalet på över 87 procent. Det är på många sätt ett styrkebesked.

Det betyder dock inte att det inte behöver göras mer för att säkra att valen är tillgängliga för hela befolkningen. I Dagens Arena (5/9) skriver Olle Wästberg, tidigare riksdagsledamot för dåvarande Folkpartiet nuvarande Liberalerna och ordförande i Demokratiutredningen, om tillgängligheten för funktionshindrade och hur den kan förbättras. Han konstaterar att samtidigt som funktionsvarierade i hög grad är beroende av politiska beslut, är det samtidigt en grupp som röstar i väldigt liten utsträckning.

Att många vallokaler inte är tillgänglighetsanpassade konstaterades för sex år sedan i demokratiutredningen, och även om det blivit bättre skriver Wästberg att många vallokaler inte går att komma in i om man är rullstolsburen. Otillräckliga satsningar på lättläst valinformation och information på teckenspråk lyfts även det som bidragande faktorer. Det är lätt att instämma med Wästberg i att mer behöver göras för att stärka tillgängligheten – ingen ska exkluderas från den svenska demokratin på grund av sin funktionsnedsättning.

 

På Aftonbladets debattsida (4/9) skriver Europaparlamentarikern Sara Skyttedal (KD) om tillgänglighetsinsatser för en helt annan grupp: utrikesfödda. Hon föreslår att de 30 miljoner som riksdagspartierna årligen får dela på för att ta fram valmaterial på andra språk än svenska ska dras in – det enda valmaterial på språk förutom svenska som ska subventioneras i förslaget är valmaterial på de nationella minoritetsspråken. 

Det grundar sig i ett i grunden korrekt resonemang. Svenska är vår demokratis språk, och nyckel till integrationen. Att inte behärska det är ett utanförskap som bör motverkas. Dock är det oklart om Skyttedals förslag är att börja i rätt ände. Partierna har starka incitament att nå ut till väljargrupper som pratar andra språk oaktat om det subventioneras eller ej – att nå ut till väljargrupper är ju faktiskt vad partiverksamhet går ut på. Även utan de extra ekonomiska medlen, som i ärlighetens namn är en droppe i valbudgethavet, hade valinformation på arabiska och somaliska förekommit. Dessutom är det oklart vad som blir bättre av att de väljarna saknar tillgång till information.

 

Svenskt valdeltagande är högt och ger inga skäl för oro, och att vissa väljer att inte utnyttja sin rösträtt är en del av en fungerande demokrati. Samtidigt är det viktigt att ingen ska exkluderas från att utöva sin rättighet, varför vi behöver fortsätta utvärdera och omvärdera hur vi på bästa sätt skapar en inkluderande demokrati för alla. Nu på söndag ska alla som vill kunna fullgöra sin demokratiska plikt och utöva sin rättighet att rösta.