Allmänna arvsfonden är en statlig fond som har funnits sedan år 1928. Då avskaffades kusinarv, vilket gjorde att den som ville försäkra sig om att arvet gick till önskad person fick skriva ett testamente. Om ingen arvsberättigad arvinge kunde hittas skulle pengarna gå till Allmänna arvsfonden. Fondens syfte har länge varit att utdela stöd till ideella projekt som vänder sig till barn, unga och personer med funktionsnedsättning. Därtill måste projektet uppfylla fondens demokratiska värderingar.
Förra sommaren trädde en ny arvsfondslag i kraft och ett antal nyheter tillkom. Äldre personer blev en ny målgrupp, bidragskriterierna formulerades på ett övergripande plan i lagtexten och under vissa förutsättningar kunde fonden avstå arvet till förmån för efterlevande sambo. Lagen hade till syfte att modernisera Allmänna arvsfonden, men mycket tyder på att det krävs mer än några omformuleringar för att fonden ska fungera på lämpligt sätt.
Ett starkt och självständigt civilsamhälle är utmärkande för den svenska demokratin. Vid sidan av staten och näringslivet engagerar sig varannan svensk regelbundet i ca 250 000 föreningar runtom i landet. Tack vare eldsjälar och föreningspampar får barn engagera sig i idrott, nysvenskar ta del av språkcaféer och äldre lära sig om hur datorer fungerar. Ibland behövs dock lite hjälp på traven. Viktiga organisationer som Friends, BRIS och Självmordslinjen hade aldrig blivit så inflytelserika om det inte vore för Allmänna arvsfonden.
Problemet är bara att Allmänna arvsfondens verksamhet till stor del präglas av en djup avsaknad av seriositet och respekt för avlidna personers livsgärning. Det finns flera exempel på detta, bara från i år.
I januari tilldelades organisationen Porrfri Barndom åtta miljoner kronor för att producera och tillhandahålla utbildningsmaterial kring barns exponering av nätpornografi. Till projektet hör att informera vårdnadshavare om digitala barnskydd, så kallade porrfilter, kan installeras på barnens digitala redskap, trots att forskningen visar att porrfilter inte fungerar.
Inte nog med att oseriösa projekt finansieras med miljonbelopp ur fonden. De senaste åren har Allmänna arvsfonden mött skarp kritik för att ha brustit i god redovisningssed, samt för att inte leva upp till sina egna föreskrifter om demokrati. Det har visat sig att miljonbelopp på omvägar har tillfallit extremistiska organisationer som Muslimska Brödraskapet. År 2020 larmade 22-åriga Nasteho Mohamed om att den somaliska föreningen UMIS, som erhållit stöd från Allmänna arvsfonden, upprätthöll klanstrukturer och kvinnoförtryck. I stället för att ta Mohamed på allvar, avslöjades det tidigare i år av Uppdrag Granskning att arvsfonden hade instruerat UMIS i hur ansökningsblanketten skulle utformas för att bli godkänd. Att föreningen bryter mot Allmänna arvsfondens grundläggande demokratiska värderingar verkar inte ha någon betydelse.
En rejäl översyn av Allmänna arvsfondens verksamhet krävs framöver. Uppenbarligen räcker inte en konstgjord modernisering i lagstiftningsformat för att fondens medel inte ska gå till pseudovetenskap, flum och radikalism. Det minsta man kan kräva av en fond som förvaltar avlidna personers pengar är att projektändamålen är demokratiska och vilar på vetenskaplig grund. Allmänna arvsfondens förtroende är sedan länge förbrukat.