I går kom besked om att en 23-åring som varit internationellt efterlyst hade gripits. Mannen är misstänkt för dödsskjutningen vid Långbergsskolan i Nyköping. Det är en framgång för polisarbetet. Att efterlysningar leder till gripande skickar ett skarpt budskap. Det är och ska vara svårt att gömma sig.
Därmed inte sagt att den gripne är skyldig, svensk rättsprocess involverar så mycket mer än så. Polisen och åklagare har ett noggrant arbete att utföra för att bevisa vem som gjorde vad. Ingen är att betrakta som skyldig förrän dom har fallit.
Skjutningar är erkänt svårutredda. Särskilt så om förövaren visar sig ha koppling till gängkriminalitet. Detta återstår att se i just det här fallet. Att polisen lyckas identifiera misstänkta, att komma förövare på spåren, är något centralt. Vad gäller Långbergsmordet och även med Rosvallamordet tidigare i somras har polisen har kunnat gå vidare med gripanden, inte alltför lång tid efter dådet. I Rosvallafallet sitter tre personer fortfarande häktade.
Bara i polisens region Stockholm har 15 personer skjutits till döds i år, räknat fram till mitten av september, och 37 skadats i samband med totalt 97 skjutningar (Aftonbladet 3/10).
Att minska skjutningarna i samhället ligger på polisens ansvar, men även fler myndigheter och samhällsaktörer. Därför vi har också ett mer omfattande politiskt samtal om att förbättra ett förebyggande arbete, att underlätta för att vittnen ska våga träda fram och att förtroendet för polis och myndigheter ska vara större i utsatta områden än rädslan för de kriminella.
”Vi behöver att fler åker fast, det ger en väldigt stark symbolverkan”, som Sven Granath, kriminolog vid Polisen, säger till Mitt i (26/8). Androm till varnagel, för att använda ett gammalt men relevant uttryck.