Rättegången mot den ryske oppositionsledaren Aleksej Navalnyj får allvarliga följder, men dess innehåll var en fars. Den ryska regimen skyr inga medel för att stoppa politiska motståndare. I rättegångssalen kritiserades exempelvis Navalnyj för att inte ha anmält sig hos sin övervakare när han låg i koma. Detta efter det att han hade utsatts för ett mordförsök av regimens egen säkerhetstjänst.
Kraven från omvärlden att Navalnyj ska släppas fri möter regimen med medvetet spelad oförståelse. Senast under tisdagen då utrikesminister Ann Linde (S) för OECD:s räkning mötte Putin-regimens Sergej Lavrov.
Ryssland har alltid varit auktoritärt och totalitärt styrt – från tsartiden genom kommunistdiktaturen och därefter. Demokratiska processer är i dag en form av fernissa, rekvisita för en flyktig betraktare. Allt format för att minimera utrymmet för seriös opposition och utesluta maktskiften.
Där regimen riskerar att förlora kommer järnnävarna fram, i olika former. Rättegången mot Aleksej Navalnyj är en förevändning för att bura in en svår politisk motståndare. Navalnyj har på ett skickligt sätt gett kraft åt regimkritik och motstånd. Bland annat via viktiga avslöjanden om hur regimens djupgående korruption leder fram till Vladimir Putins eget privata palatsbygge. Den uppmärksammade filmen har över 100 miljoner visningar.
De senaste veckorna har vi sett hur alltfler ryssar tar sig ut på gatorna för att visa sitt missnöje – och hur de har mötts med alltmer hårdföra metoder, våld och massgripanden. Precis som i grannlandet Belarus ställer sig medborgarna ändå upp och protesterar. Trots att det är riskfyllt och att de flesta är medvetna om att regimen i princip inte skyr några medel för att behålla makten.