Hur många gånger har du som förare sett en sådan där varningsskylt med en bil som tippar över kajkant? Hur många gånger har du tänkt att: ja, det är väl uppenbart att den risken finns? Alla inser väl att här gäller det ta det varligt?
Jo. I efterhand är vi alla kloka. Fast när olyckan är framme hjälper inga skyltar. Sådant som är tydligt nog i dagsljus ser ibland annorlunda ut i mörker.
När en olycka av det här slaget sker, då far förstås tankarna lätt iväg – till allt hemskt som kunde ha hänt i sammanhanget. Iskallt, djupt vatten är och ska vara respektingivande. Vare sig vi talar om olyckor vid kajkant, till havs eller på vinterisar.
Med detta sagt var det ju ändå för väl att ingen kom till skada när tre 18-åringar i en bil åkte över kajkanten i Nyköpings hamn natten till lördag. De tre lyckades till synes göra det som de behövde göra, när olyckan var framme. Utan tvivel hade ungdomarna en sorts änglavakt, men de visade också på prov på rådighet, om vi lyssnar på räddningstjänsten. De tog sig ur bilen, alla tre, och kunde simma i land.
Den värsta chocken kom säkert efteråt. I säkerhet.
Ska vi nu pusta ut? Nej, det vettiga är att nu se över vad som kan göras för att inte detta, eller något liknande, ska kunna ske igen. Behöver kajkanten fler hinder? Behöver tillfartsmöjligheterna vid Västra Skeppsbron begränsas på kvällstid?
Nyköpings hamnområde har utvecklats rejält på de senaste 15 åren. Gamla industrimiljöer har blivit bostäder. Det är gott om liv och rörelse. Och Nyköpingsborna ska verkligen ta vara på möjligheterna att uppleva det fina med en stad i strandkant. Det kräver också en lokal beredskap för att ompröva och förändra hur närheten till vattnet hanteras och avgränsas.