Så var det dags igen. Kamerorna smattrade när Svenska Akademiens ständige sekreterare Mats Malm positionerade sig framför de vita dubbeldörrarna i Börshusets spegelsal. Malm förklarade att man inte hade lyckats nå pristagaren per telefon, men att hon nog skulle nås av nyheten inom kort.
Förra årets pristagare, Abdulrazak Gurnah, fick kulturskibenterna att klia sig i huvudet och knappa febrilt på researchtangenterna. Den tanzanianske romanförfattaren var inte ett namn på mångas läppar, även om flera av hans verk är översatta till svenska. Annat går att säga om årets pristagare, som tillsammans med Stephen King och Salman Rushdie var favorittippade på bettingsidorna, såväl som kultursidorna.
Personen som har ett missat samtal på sin telefon är den franska författarinnan Annie Ernaux, 82 år gammal. Priset tilldelas henne “för det mod och den kliniska skärpa varmed hon avtäcker det personliga minnets rötter, främlingskap och kollektiva ramar”, som Svenska Akademiens motivering lyder. Vad innebär det?
Ernaux är av många korad som Frankrikes viktigaste samtida författare. Hon växte upp i en liten ort i Normandie under enkla förhållanden. Föräldrarna var båda arbetare. Ernaux har själv beskrivit hur hennes klassmedvetenhet har präglat skrivandet. Genomgående i Ernaux författarskap har varit att ta avstamp i den klassresa hon gjorde, genom att lämna hembygden och börja utbilda sig. Ernaux skriver på ett subjektivt, men igenkännande, sätt om klasstillhörighet och känslan av att förråda sina egna, i strävan mot något annat. Om att tappa bort sig själv under klassresans gång – ett slags främlingskap inför den egna identiteten.
Romanen Åren var en så kallad kollektiv självbiografi, som fångade författarens eget liv utan att tala om ett “jag”. Snarare fungerar tiden, det kollektiva livet, som bokens huvudperson och det personliga minnets rötter som hjälpmedel. En berättelse som påminde om det liv som varit innan och om nuets förankring i det förgångna. Boken blev vägen till ett internationellt erkännande och kom att kallas mästerverk av recensenterna.
Skrivandet är politiskt enligt Ernaux. Sexuell frigörelse, abort och feminism är återkommande teman i hennes författarskap. Simone Bevouirs Det andra könet lyfts fram som en av böckerna som format henne. Bortsett från #metoo-rörelsen år 2017 har hon sagt att hon inte tror att hon kommer att uppleva någon riktig kvinnorevolution så länge hon lever.
Den 10 december, på Alfred Nobels dödsdag, hålls återigen den storslagna prisceremonin i Stockholms stadshus efter två år av pandemiuppehåll. Då är det dags för kvinna nummer sjutton i raden sedan 1901 att skaka hand med kungen i Blå hallen. Kanske kan Ernaux då få lite försmak av den kvinnorevolution hon aldrig trodde sig få uppleva? Åtminstone går hon nu till historien och blir en del av det kollektiva, litterära minnet.