Vilka som är ens förtrogna behöver nödvändigtvis inte säga någonting om vem man är som politiker. Men när Rysslands president Vladimir Putin gratulerar en till valsegern, samtidigt som man riktar kritik mot Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj och Europeiska unionen, kan det vara ett tecken på att man inte är en varm anhängare av den liberala demokratin.

Så var nämligen fallet när helgens val i Ungern återigen resulterade i en förkrossande majoritet för premiärminister Viktor Orbán, och den regeringskoalition hans parti Fidesz står i centrum av. Koalitionen för ett maktskifte bestod av sex partier som varken delar ideologisk övertygelse eller framtidsvision – mer än att de ville erbjuda väljarna ett alternativ till det styrande partiet. Det tycks inte ha övertygat väljarna. 

I stället fortsätter Orbáns uttalade ambition att “avliberalisera” landet, utifrån vilken han steg för steg nedmonterat viktiga institutioner till den grad att Ungern har slutat att klassas som en fullvärdig demokrati.

Sedan valvinsten 2010 har premiärministern kvävt civilsamhället, den fria akademin och den oberoende domarkåren. Att Orbáns koalition suttit på en kvalificerad majoritet i parlamentet har gett honom möjlighet att genomdriva långtgående förändringar i indelningen av valdistrikt för att gynna sitt parti.

 

I den aktuella SVT-dokumentären "Ungerns hotade medier" får man ta del av hur lagförändringarna har påverkat medielandskapet, med skandalösa vittnesmål av tidigare anställda vid den ungerska statstelevisionen. Det handlar om journalister som får direkta order från regeringens departement, om lojala redaktörer som instruerar anställda att inte visa bilder på flyende barn under flyktingkrisen 2015. Den strikt reglerade pressfriheten är dessutom en av flera punkter som valobservatörer från Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) noterade i måndagens rapport om helgens valförfarande.

Med Orbáns bibehållna kvalificerade majoritet i parlamentet – vilket innebär fortsatt frihet att ändra landets grundlagar – utgör han även ett problem för EU. EU-kommissionen har fått en hel del kritik för sin obeslutsamhet i att motverka Ungerns demokratiska tillbakagång. Framför allt handlar det om en principiell fråga om hur ett medlemsland kan avvika från de demokratiska värden som EU-samarbetet baseras på, samtidigt som man tar emot stora summor EU-medel.

Förutom olika EU-stöd åtnjuter det exportberoende landet tillgång till EU:s grundläggande friheter som frihandel och en obegränsad rörlighet för människor. Det har lett till en dramatisk välståndsökning i Ungern sedan de blev medlemmar i unionen 2004. Ironiskt nog bygger samma friheter på de värderingar om öppenhet som Orbán strider mot och – i likhet med Putin – ser som en del av ett samhälle i förfall.

 

Den ojämna spelplanen för oppositionen har gjort det svårt att på ett rättvist sätt kunna utmana EU:s längst sittande regeringschef. Frågan är hur en oberäknelig ledare som Orbán någonsin kan avsättas när stora delar av väljarkåren förs bakom ljuset. Behovet av en demokratisk nystart i Ungern har aldrig varit större än nu: Europa måste visa en gemensam front mot en annan maktfullkomlig ledare i vårt närområde.