Under lång tid har många föräldrar till så kallade "hemmasittare", elever med mycket hög skolfrånvaro, slagits för att de ska få möjlighet till distansundervisning. Ytterst få har lyckats få ett undantag från regeln som säger att alla barn ska vara på plats i skolan för att lära sig. Den tröstlösa kampen kan äntligen vara över.
Två kommunala skolor, en i Uppsala och en i Göteborg, har fått tillstånd att erbjuda distansundervisning, både för elever från den egna kommunen och för barn från andra delar av landet. Förhoppningsvis kan detta leda till att fler skolor i framtiden ges samma förtroende.
I dagsläget är det tiotusentals barn som inte klarar av att gå till skolan och riskerar att gå miste om sin utbildning. I grunden är det naturligtvis en god sak att det finns en princip inom ramen för skolplikten om att alla elever ska på plats fysiskt. Skolan ska förse den uppväxande generationen med kunskap, men också främja sociala möten med andra.
Men skolans värld är ibland så ostrukturerad och full av stress att många barn inte klarar av den så kallade lärmiljön. Ljudnivån är hög, liksom utsattheten i stora enheter med låg vuxennärvaro. Särskilt barn med NPF-diagnoser har svårt att stå ut. En del får panik bara av tanken på att gå till skolan. Något liknande gäller även barn som under lång tid har utsatts för allvarlig mobbning.
Det hjälper inte att föräldrar och även skolpersonal gör allt för att försöka lösa situationen. Detta eftersom “allt” inte innefattar saker som struktur, lugn och ro, mindre klasser, fler lärare och en undervisning som är logisk och tydlig. Varken förtvivlade vårdnadshavare, skolpsykologer, lärare eller rektorer kan förändra i den utsträckning som behövs. Det kräver resurser som inte finns – och politiska beslut som kommer att ta åratal att driva igenom.
Vuxenvärlden har stökat till skolan. Nu måste samma vuxenvärld förstå att hemundervisning ibland är enda vägen framåt.
Bland de invändningar som kommit mot sådan distansundervisning är att hemmasittarnas situation kan förvärras, om man bara “ger upp” och accepterar att de inte kommer till skolan. I grunden behöver alla människor umgås med andra. Få barn mår bättre av isolering. Samtidigt är det bättre att elever kan undervisas via videolänk och ha digital kontakt med sina lärare än att de inte går i skolan alls. Undervisningen kan kanske leda till att vissa barn då börjar känna sig tryggare, och vill återvända.
I de fall eleverna inte klarar av att återvända till sin grundskola får de i alla fall slutbetyg. Det gör att de kan söka till gymnasiet. Där kan situationen upplevas som en helt annan. Utan distansundervisning hade en sådan ”nystart” aldrig varit möjlig.