Så här såg det ut vid demonstrationen på trappan till Nyköpings stadshus 2014, mot nedläggningen av profilklasserna.
Nu är musikklasser något som högstadiet gärna vill ha. Det är rätt – och sannerligen på tiden.
För tio år sedan började musikklasserna monteras ned på Nyköpings kommunala högstadium. Det var feltänkt, paketerat med en välvillig vision om att fler skulle få möjlighet att bejaka detta intresse, när allt inte var samlat i en enda klass.
Alla klasser skulle få en större blandning i den nya sammanslagna högstadieskolan. Då passade mixade klasser från många mellanstadier men samlade runt ett specialintresse inte längre in. Det hade varit klokare att försöka lära sig av vad i profilklasserna som gav särskilt god sammanhållning och studiero i stället. Men så blev det inte. I den lokala politiken var Liberalerna som de mest upprörda över detta.
Att andra inte fick samma fördel av att gå i profilklass var ett missvisande rättviseargument. Intressegemenskapen från profilklasserna monterades ned. I förlängningen blev det bland annat så att tillströmningen till gymnasiets estetiska program därmed försvagades och började tyna. Vi har skrivit en hel del om detta.
Upprördheten kan beskrivas på många sätt. Bilden är från demonstrationen 2014.
Därför är det välkommet att Nyköpings högstadium nu städar av bordet – och gör ett försök att få till en musikklass igen. Kanske lyckas det, kanske inte.
”Jag hoppas att det blir många som söker. Man måste våga”, säger rektorn Tina Johansson till SN. Precis så, och försöka igen om det går trögt första gången.
Musiken förenar olikheter. Det är välkommet att Nyköpings högstadium försöker få till musikklasser igen.
Så här är det: ungas intresse för musik är en grej som gör skolan bättre. För den som inte älskar att plugga eller har höga betygsambitioner, men älskar att spela musik, bidrar det till mening.
För eleven i musikklass är det exempelvis 90 minuter extra musikundervisning i veckan, en och en halv timme.
Över tid så ger det genklang.
Profilklasser fanns inte bara inom musik, utan också inom idrott.
Den före detta eleven 25-åriga Emma Maritzen säger följande om vad musikklassen gav henne:
”Det kändes tryggt att vara i klassen. Vi stöttade varandra och genom den extra musiken vi hade så kom vi nära varandra och det skapade en bra studiemiljö.”
Hon är garanterat inte ensam. Det kan funka så också i en idrottsklass eller vad det nu må vara som spetsämne. Eleverna som stod med sina plakat och protesterade på stadshustrappan för tio år sedan, de var övertygade om att profilklasserna gjorde nytta. Utifrån egen erfarenhet. De hade rätt.
Tonåren är ofta en stökig tid. Det är lätt att tröttna på skolan. Det är lätt att tröttna på varandra och lärarna. Alla vägar till en bättre studiemiljö är då värda att värna. Dessutom är det ju så att kommunen har ambitionen att Nyköping till 2030 ska ha landets bästa skola.