Sveriges offentliga verksamhet skakas av problemen med leverantören Apotekstjänst. Uteblivna leveranser har resulterat i operationsstopp på flera sjukhus i flera mellansvenska regioner. Situationen är ohållbar, vilket fått flertal politiker att rikta kritik mot alla håll och kanter. Den skarpaste kritiken bör ofta riktas mot politikerna själva.

Sjukvård bör klassas som samhällsviktig verksamhet, eller kanske till och med en samhällsnödvändig sådan. Det är avgörande för hela samhället att sjukvården fungerar - även under påfrestande förhållanden som en kris eller vid större olyckor. Leverantörsproblem är inte ovanliga, tvärtom är de nästintill vardagliga när vi exempelvis skickar brev eller när vi ser att en matvara är slut i affären. Listan kan göras lång på sådana situationer där leveranskedjan störs av utomstående fenomen. 

I dagens samhälle levereras nästintill allt enligt principen just in time. Stora livsmedelskedjor har inte stora, dyra lager med mat som räcker i månader. I stället har de lager för max en vecka. Leveranskedjan från producent till konsument är gjord för att vara så kort och billig som möjlig. Leveranserna ska komma precis när de sista produkterna har sålt slut i butiken. Det är kostnadseffektivt och fungerar bra när allt levereras i tid, men om en störning skulle ske då saknas reservlager som kan täcka ett tillfälligt bortfall. För försenade konsumentprodukter blir bristen oftast ett mindre problem, men när leveranser uteblir av sjukvårdsmaterial går det snabbt innan det blir livshotande.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, har kritiserat regionerna för att inte ha säkerställt att det finns resurser att tillgå vid en eventuell kris. Regionerna bryter till och med mot lagen när de inte tillhandahåller tillräckliga materiallager. Apotekstjänst är den privata leverantören som misslyckats med sitt åtagande, men det är framför allt regionerna som slarvat med att kvalitetssäkra materialförsörjningen i alla upphandlingsled (Upphandlings24, 14/10).

Varje offentlig aktör har ett ansvar att ställa krav på leverantören, men också på sig själva att ta höjd för det som inte kan få hända. I upphandlingskraven måste det formuleras villkor om leveranstillförlitlighet, vilket kräver erfarna upphandlare och kompetenta regionpolitiker. Region Sörmland har klarat sig lite bättre än övriga drabbade regioner, tack vare en form av egna beredskapslager. 

För sjukhus bör det alltid vara regel än undantag att det finns reservlager med förbrukningsmaterial till bland annat operationer. De aktörer som utför samhällsviktig verksamhet måste ta ett större ansvar att se till att ha resurser på plats, även om leverantörerna skulle missa en eller hundra leveranser. Ansvar bör i detta fall utkrävas till lika stor del från tjänstemän och ansvariga politiker i drabbade regioner såväl som av privata Apotekstjänst.

Debaclet med Apotekstjänst är en olycklig historia, men det är en läxa inför framtida scenarion. Den som inte har en plan för det oväntade kommer stöta på stora problem när krisen kommer.