“Gig-prostitutionen är här” förkunnar Alma Lindén, företrädare för Ung Vänster, i tidningen ETC. I abonnemangstjänsten OnlyFans ser hon ett tydligt exempel på hur kapitalismen och könsmaktsordningen går hand i hand, och efterlyser ett förbud mot tjänsten.
Frågan är dock om prostitution eller gig-jobb är särskilt rättvisande termer för tjänsten. Användarna betalar till specifika kreatörer, för att få tillgång till deras material – majoriteten av vilket är pornografisk material, av variende karaktär. “Fansen”, som användarna kallas, kan också ha kontakt och komma med önskemål till kreatörerna – och på så sätt ha chans att forma innehållet efter sina egna preferenser.
Att kontakt via sidan leder till sexuella förbindelser går kanske inte att utesluta – men är knappast heller företagets affärsidé. I stället är det en plattform via vilken amatörporrskådisar kan kapitalisera på sitt innehåll. Oaktat vad man tycker om prostitution eller pornografi får man nog medge att det finns tydliga skillnader mellan dem.
Sidan ger också kreatörerna goda möjligheter att själv styra priser, hur mycket de arbetar och innehållet i det de gör – och alltså ett stort självbestämmande, till skillnad från de krävande arbetsvillkoren som gig-företagen brukar kritiseras för. Internets framväxt har onekligen gjort pornografin mer tillgänglig – samtidigt som sidor som OnlyFans ger porrskådespelarna mer kontroll över sitt arbete.
Men amatörporrens ökande marknadsandel är inte det enda fenomen som får utstå att paralleller dras till prostitution, tätt följt av rop efter förbud. Sugardejting, vilket ändå får anses vara mer närliggande och i gråzonen, är ett fenomen där ofta äldre män betalar för samvaro (och oftast sex) med yngre kvinnor eller män.
I många fall sker betalningen i form av dyra middagar och exklusiva märkeskläder snarare än pengar – syftet sägs vara att den äldre mannen ska skämma bort den yngre. Fenomenet anklagas ofta för att bara vara förtäckt prostitution, med ett mer lockande namn, som ska lura och locka in unga som ej förstår vad de ger sig in på.
Men meningarna om sugardejting går isär. I en studie för att kartlägga fenomenet, på uppdrag av det statliga forskningsinstitutet Forte, har flera intervjuobjekt lyft vikten av att det finns en personkemi och ömsesidig attraktion – precis som i vilken relation som helst. Så klart betyder det inte att det ser ut så för alla som sugardejtar, men även om gåvor och viss kompensation är en del av relationen är det inte säkert att den är lätt att förbjuda. Att avgöra i vilka förhållanden som gåvor och sex utbyts “frivilligt” är i princip en omöjlig uppgift.
Sexualitet och mänskliga relationer är såväl komplext som oförutsägbart – vilket ger viss anledning till att inte bli för ivrig med förbud och oavvägda regleringar. Slentrianmässiga liknelser till prostitution riskerar att skymma sikten och försvåra för en faktisk förståelse av fenomenen vi har att göra med. Det är knappast någon bra utgångspunkt för lagstiftning.