Något av det viktigaste med betyg är att det finns sätt att vända ett underkänt till godkänt. Att få en chans till. Det gäller att hålla fast vid, inte göra underkänt mindre tydligt.
Gymnasieskolan ska gå från kursbetyg till ämnesbetyg, förändringen är en del av det så kallade januariavtalet, punkt nummer 55 av de 73 punkter som regeringen, Centerpartiet och Liberalerna gjort upp om för mandatperioden. Regeringens utredare kom i går med sitt förslag.
Ett viktigt syfte med förändringen är att i stället för enstaka kurser låta elevens insatser bedömas utifrån en helhet i ämnet så långt. Den som presterar svagare än normalt på ett delmoment ska genom goda insatser på andra kunna kompensera för detta. Chans till revansch är ofta en bra morot.
Regeringens utredare vill dessutom införa ett betyg som visar att en underkänd elev hade ganska nära till godkänt. Fx ska det heta, och läggas in i skalan A till F. Det nya betyget syftar till att ge ”eleven en tydligare bekräftelse på sin kunskapsutveckling” och ge ”mer motivation att fortsätta jobba för att nå de kunskaper som kvävs för ett godkänt betyg”.
Hur mycket betyder ett nästan godkänt, men ändå underkänt betyg? Ska det verkligen läggas resurser och kraft på att definiera gränser mellan underkänt och underkänt?
Generellt borde det vara så att eleven i sin dialog med lärare och skola ändå får klart för sig vad som krävs för att klara godkänt utifrån den egna prestationen. Om det är nära, nära eller en bra bit bort.
Den kraft som finns borde läggas på insatser som ökar chanserna för den eleven att svinga sig över gränsen till godkänt, vid nästa försök. Fx framstår i så motto som en klen tröst.