En av januariavtalets punkter var att utreda en ny skattereform. Skattesystemet är krångligt, nästintill så krångligt att knappt de som jobbar med skattefrågor får riktigt grepp om alla turer mellan momssatserna. Det är med utgångspunkt i att skapa ett enklare system som Finanspolitiska rådet presenterar sina förslag till en ny skatteform. Likformighet är ledordet. Det är inte per se något dåligt att öka likformigheten i beskattningen mellan saker som i praktiken är väldigt lika, men beskattas på olika sätt.
Förslaget innehåller flera intressanta delar av hur ett nytt system skulle kunna se ut, särskilt med sänkt inkomstskatt. Problemet är dock att förslaget inte innebär en generell skattesänkning, utan en skatteväxling som leder till att bostadsägare får betala den sänkningen med en skatt på boendet.
En av kritikerna till förslaget - är föga förvånande - Villaägarna som i en debattartikel (8/7) förklarar riskerna. De presenterar även en räknetabell där du själv kan räkna ut hur mycket din fastighetsskatt skulle bli. Om fastighetsskatten fanns på plats i år skulle exempelvis ett småhus med ett taxeringsvärde på 1 miljon generera en skattesmäll om 9700kr, respektive 48 500 kr med ett taxeringsvärde på 5 miljoner. Även om andra skatter sänks i samband med reformen skulle fastighetsskatten onekligen bli en dyr historia för alla bostadsägare, då bostaden inte genererar ett automatiskt kassaflöde (om man inte hyr ut den då).
Om vi enbart synar fastighetsskattens principiella grund finns det ett konfiskatoriskt resonemang som är direkt ägarfientligt. Trots att du med redan beskattade pengar sparat ihop en kontantinsats för att köpa och nyttja bostaden vill staten ta ut en regelbunden skatt på ditt självägda boende. Varför? Därför att rådet vill likställa köp av bostad med köp av en finansiell tillgång.
Om vi ser på beskattningen mellan aktier och bostäder så är den olik - och det är inte så konstigt då en bostad i huvudsak införskaffas för att leva i. Det går inte att med hedern i behåll jämställa köp av bostad som köp av kapital, även om bostad liksom aktier också är en långsiktig investering, men med förbehållet att bostaden kräver kontinuerligt underhåll. Det ena utesluter inte det andra, men att beskatta ett ägande som inte ger några som helst inkomster när du bor där är mer likt en hyresavgift till staten än vad det är likt beskattning av aktieinnehav.
Som om inte coronakrisen redan satt ekonomin i klistret skulle fastighetsskatten kunna sätta bostadsmarknaden i gungning - kanske till den grad att bostadsbubblan spricker likt på 90-talet? I den bästa av världar borde reformen rikta fokus på skattesänkning - och inte skatteväxling som slår mot det heligaste en människa har: sitt hem.