När SVT:s Dokument utifrån presenterade ett program om konspirationsteorierna kring finansmannen George Soros på konspirationsteoretikernas vis, blev det fullt förklarligt ett himla liv. Trots att programmet egentligen inte sökte försvara de dårskaper som odlas där antisemitism, rasism, antikapitalism och tron på de stora, dolda konspirationerna gror. Men den första textpresentationen av programmet sprang rakt in i det träsket.
Presentationen skrevs om. Gott så. Det bör dock noteras att antisemitism och tron på en gigantisk konspiration, tron på hemliga sällskap med global ekonomisk makt, inte bara lockar ”högerpopulister”. Extrem vänster och extrem höger landar här ofta nära varandra, om än från olika utgångspunkter.
Och programmet i sig vandrar en vansklig väg. Som Isobel Hadley-Kamptz skriver i Expressen: "För människor funkar inte så att de under vad som i etermediesammanhang är en evighet kan höra totalt falska påståenden och sen säger nån ”Lurad!” och så fattar man att det som sades först inte var sant."
Det finns ingen global konspiration. Antisemitismen är lika inskränkt, hatisk, paranoid och fördomsfull som under de senaste tusen åren. Den har hittat nya ord, nya tilltal att bredda sin existens med.
I vår tid söker konspirationsteoretiker sig gärna varandras spridningsytor. Där invandringshat och demokratiförakt kan blandas upp med teser om flygplansstrimmors farlighet och ondskefulla projekt bakom vaccinationsprogram skapas en större massa av klick med större möjlighet till spridning. Det är alltid någon utöver de mest troende som ramlar in och klickar gilla, sprider vidare eller kommenterar.
I vår tid går kommunikation fortare än någonsin. Ordvalen tvingas fram allt snabbare. Det ska gå fort, fort, fort. Precis som med läsningen. Mottagaren ska helst inte behöva anstränga sig för att ta in helheter. Känsla säljer bättre än nyanserad fakta. Skärmdumpar delas för att inte sprida hela texter – delvis för att genomarbetad information kostar pengar, delvis för att det egentliga budskapet kanske inte överensstämmer med klippet.
Ord spelar roll. Det snarlika kan ha olika värde, olika klang och bör ibland vägas på guldvåg för att bli rätt. När något ska gå fort – och om kunskaperna om skillnader i ordval och skiljetecken brister – blir texters budskap ett lättare byte för den som vill vrida till det. Då har vi inte ens berört utrymmet för mer avancerade förfalskningar, men deep fake kommer att bli ett värre problem än cheap fake, som lättare genomskådas. Snabba klipp är inte alltid sanna klipp.
Det fanns en gång skyddsvallar mot märkliga och tveksamma formuleringar, en tröghet i processen, via redaktörsgranskningar och korrekturläsare exempelvis. Men där allt publiceras nyss hellre än sedan, där den som är först vinner läsarna, spridningen och uppmärksamheten är läget ett annat. Ansvaret för helheten ligger ännu tyngre i händerna på den som skriver.
Det påverkar våra medier i högsta grad. I en tid där resurserna är mer knappa och behoven av intäkter allt större än tillgången, är svårigheterna med att jobba snabbt men genomtänkt och genomarbetat omfattande. Likväl är det vad seriös journalistik och seriösa medier måste åstadkomma.
Alla läser inte alltid till punkt - och mörka krafter nyttjar detta. Det är omöjligt att helt försvara sig mot de krafter lever på vantolkningar och att förleda. Men om allt fler är medvetna om risken, då ökar vi motståndskraften mot att bli ett lättfällt byte.