Ungas ohälsa är på allvar. Även om barndom och tonår kan vara en omtumlande tid i livet, är det skillnad på detta och ohälsa. Unga som mår så dåligt att de far illa, på kort och lång sikt. Ibland inte ens så tydligt, som i det exempel Centerledaren Annie Lööf lyfte i sitt jultal, att någon öppet mobbas. Jävligheten med mobbning är att det ibland är subtilt att det bara märks för den som drabbas. 

Om ingen pratar om det. 

Psykisk ohälsa som problem handlar dessutom om så mycket mer än att någon annan vill någon illa. Det kan vara svårt ändå, i jaget, att må bra. 

I ett samhälle där vi vill att alla ska få en bra start i livet manar ungas ohälsa oss att ta ett större ansvar som vuxna. En kraft att förstärka i detta är elevhälsan i skolorna. Där finns professionell möjlighet att möta fler unga i vardagssituationer och ett utrymme att uppmärksamma den som behöver hjälp. Elevhälsan måste vara väl rustad i alla skolor, fristående eller kommunala, för alla barn och unga, oberoende av hemförhållanden, bostadsort eller studieresultat.

Förståelsen för hur psykisk ohälsa slår i skolmiljön – och in i vuxenlivet är viktig. Tystnaden betyder inte alltid att allt är bra. Ibland blir det svåra påtagbart först i föräldrars förtvivlan. Ohälsan finns i stort och smått, men ett genomgående behov är att det finns vuxna i vardagen som ser och agerar. Någon att vända sig till, där det är enkelt att få kontakt och inte väntetiderna i sig bidrar till det svåra.  

Om vi utgår från att samtalen till Bris stödlinje visar på faktiska omständigheter, då manar det till handling. De fem förslag som finns i Centerpartiets rapport Krafttag mot psykisk ohälsa hos unga är en del av en betydligt bredare helhet som måste bli bättre och starkare, långt in i primär- och sjukhusvården.