Även den vara som säljs för andra gången är konsumtion och bör bidra till växande ekonomi. Begagnatmarknader och andrahandsköp, sälj och byt är givna vardagsfenomen. Däremot är tanken med den cirkulära ekonomin att den handeln och dess transaktioner kan växa så att resan mellan ny vara och en del avfall blir längre och omsätter mer.

Det betyder inte att det är fel att köpa nytt. Nyproduktion och nya produkter utvecklar både ekonomi och marknader. Däremot är det vettigt – sett till hur vad som används i detta nya – att sådan tillverkning också görs med tanke på hur den varan kan återbrukas eller bidra till andra cirkulära nyttor. Inte minst gäller det råvaror och sådant som finns i begränsad mängd, liksom de produkter och tjänster som bidrar till klimatpåverkande utsläpp, svår nedskräpning eller farligt avfall.

Hållbar konsumtion är inte att sluta köpa eller sluta konsumera. Den hållbara utvecklingen har att bidra till en bättre framtid, inte en reträtt in i fattigare samhälle. Att tala om minskad konsumtion och ett svagare näringsliv, med minustillväxt och minimalt med business, det är något annat. 

Självspäkning tilltalar bara en begränsad följarskara.

Därför är det viktigt att de krafter som brinner för hållbar tillväxt och vill ha mer av cirkulär ekonomi, inte halkar in i antikapitalism. Det är inte fel i sig att producera nya varor, detta är en grundpelare i samhällsutvecklingen. Men om det nya ger hög klimatbelastning och sedan lätt blir till skräp utan att ha nyttjats fullt ut, då följer en svagare helhetsnytta och ger mer problem än vi behöver. Om folk handlar mer hållbart nytt på Väster och mer återbrukat på Öster, är det bra för samhället som helhet. Det ena utesluter inte det andra.