Vi må vara mitt inne i en annan kris, en pandemi, men minnesgoda läsare har inga problem med att komma ihåg brandinfernot sommaren 2018. Stora skogsområden brann i tre län – Gävleborg, Jämtland och Dalarna. Stora värden gick förlorade.
Svensk brandskyddsberedskap ställdes på stenhårda prov. I efterspelet ingick en del lärdomar. Bland annat att lärdomarna från de omfattande bränderna i Västmanland sommaren 2014 inte hade hanterats väl. Regeringen Reinfeldts utredning hade i stället skalats ned av den efterträdande regeringen Löfven.
En lärdom var behovet av brandflyg i Sverige. Många var förstås tacksamma över det EU-samarbete som gjorde att italienskt och franskt brandflyg kunde hasta till svenska skogslän och vattenbomba. I samarbetet ingick resurser från många andra länder. Minns karavanen av polska brandfordon som möttes av jubel på sin väg genom Sverige – bland annat förbi Nyköping på E4:an.
I riksdagen debatterade politikerna. Moderaternas Beatrice Ask pressade Socialdemokraternas Morgan Johansson om att Sverige måste se till att ha eget brandflyg. Johansson svarade undvikande att det åtminstone behövdes mer av sådan beredskap i Norden. Ett ja men ändå inte rakt ja.
Frågan om svenskt brandflyg var uppe redan i mitten av 1990-talet, den lades då åt sidan men har nu landat. Häromdagen kom beskedet att Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap hyr in två brandflyg från Saab AB. Dessa placeras på Skavsta för att nyttjas nästa gång svåra bränder härjar i torkans spår.
Se där! Även med processer som fastnar i långbänk lever ändå hoppet om ett vettigt beslut, till slut.