Att ett gediget hantverk blir en julklapp är en god tradition att vårda. Hantverksföretagarna förtjänar ett lyft.
Det är lite si och så med utnämningen årets julklapp, det blir ibland flipp men lika gärna en flopp. Bakmaskinen från 1988 görs ofta till symbolen för det som inte blev den jätteklapp som utlovades. Den var den första produkt som utsågs till årets julklapp och lovade mer än den höll. Det finns annat, vare sig spikmattan 2009 eller mobillådan 2019 känns stekheta inför årets julklappsmarknader. Men återbruk av gamla julklappar är ju mycket välkommet.
Årets julklapp är något hemstickat. Förhoppningsvis är det där med "hem" inte något som kräver att det tillverkats just i det egna hemmet, med de egna händerna. Vissa av oss, undertecknad inkluderad, får annars mer än svårt att få till något värt att ge bort.
Hemstickat i betydelsen hantverk är betydligt mer attraktivt, om målet är hållbarhet och kvalitet. Gärna närstickat, det låter fint. Att ett gediget hantverk blir en julklapp är en god tradition att vårda. Hantverksföretagarna förtjänar ett lyft.
Det som vi har tillverkat med våra händer – inte bara sytt och stickat – det är något verkligt mänskligt och värdeladdat. Det följer vår långa historia. Även om vår moderna värld är industrialiserad, automatiserad och massproducerad, bär just handens verk på ett stort mått av respekt.
Vi ser inte bara produkten utan också människan bakom insatsen: de goda tankarna, skickligheten och de många gånger många timmarna som har lagts på detta. Vår uppskattning växer nog också med stigande ålder, i takt med att vi inser vad som krävs för att vanten eller pallen ska klara de praktiska vardagskraven.
Men skapandekraften finns och tål att uppmuntras i alla åldrar, inte minst bland våra barn. För alla som har barn som vill ge bort det där egna hantverket från slöjden i skolan kommer här ett julrim som håller varje år: Ära vare gud i höjden, detta har jag gjort i slöjden.