Såväl Centerpartiet som Kristdemokraterna har gjort några sista riktade satsningar mot väljare på landsbygden. Centerpartiet, som nog stressas av det vikande stödet bland sina traditionella väljare, har föreslagit ytterligare 400 miljoner kronor i krisstöd. Kristdemokraterna, som inför valet har gjort en nysatsning på landsbygden och kallar det för "hjärtlandet”, föreslår bland annat sänkt körkortsålder där ungdomar från 16 år ska kunna framföra bil i vissa delar av landet. Vänsterpartiet vill numera locka tillbaka arbetarväljare i bruksorter genom att klä om sin retorik och dämpa kraven på klimatsmarta livsstilsförändringar.

Samtidigt har Miljöpartiet det omvända problemet, där det är storstadsväljarna som flyr partiet. I valets slutskede har man satsat i storstäder för att försöka säkra röster bland dem som kan tänka sig att lägga en röst på MP. Klimatengagerade väljare i högutbildade områden har varit målgruppen. När partiets stöd har sviktat under mandatperioden har även de traditionella storstadsväljarna lämnat partiet. I Stockholm är stödet för MP nästan halverat och liknande trender går att skönja i andra storstäder. Att träffa väljare som faktiskt överväger partiet och att göra det i fästen där man traditionellt varit starka är naturligtvis en klok strategi. Men fler partier borde göra som Miljöpartiet och fokusera på väljarna i storstäder.

Lättrörliga väljare har blivit allt viktigare för partierna. Färre röstar av slentrian eller är gammal vana trogen. Dagens väljare är mer rörliga och mer självständiga. Lösningen på sviktande stöd är därför inte att fokusera allt valfläsk på historiskt sett traditionella väljargrupper. I stället måste partierna se till väljarna bortanför landsbygden, bruksorterna och den villamedelklass som håvar in bidrag för höga elkostnader och bränslepriser. När nu mycket fokus ligger på satsningarna i norr blir det än viktigare att se till att villkoren är bra även för dem som etablerar sig i städer.

Urbana, växande och välmående städer är viktiga för Sveriges konkurrenskraft. När allt fokus läggs på andra geografiska områden och andra väljargrupper riskerar man att öka polariseringen och missnöjesrösterna. Risken är att unga storstadsväljare funderar över vad de får för pengarna när ingen satsar på deras städer och skattepengarna går till dieselbilarna på landsbygden. 

Folk i storstäder har det förvisso mer förspänt i vissa avseenden, men det betyder inte att det inte är väljargrupper som även de behöver nås av vallöften. Även stadsbor vill ha mer pengar över i plånboken och ett kvalitativt leverne. Svaret på hur det uppnås är inte enbart riktade bidrag och partierna gör klokt i att ta ett omtag vad gäller politiken för Sveriges städer. Annars är risken att en stor mängd stadsväljare om någon mandatperiod står med minskade plånböcker och missnöjesröstar. Den polariseringen kommer vara svår att vända.