Under förra mandatperioden lämnade närmare var femte ledamot i landet sin fullmäktigeplats före nästa val. Detta är en del av politiken. Oftast handlar det om att någon flyttar eller, vilket nämns i de två aktuella centerpartisternas skäl, att kombinationen arbete och uppdrag kräver mer tid än man kan lösa.
Mer dramatiskt blir det vid omfattande politiska bråk eller problem med hat och hot. I Nyköpingsfallet har det funnits en oenighet i C-leden om hur förskolan i Tystberga ska hanteras. De olika uppfattningarna har varit tydliga nog i de två artiklar SN har skrivit i ämnet (29/7, 4/8). Men att göra det till en bärande förklaring till avhoppen är att övertolka.
Centerpartiet styr ihop med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Om tunga politiker skulle hoppa av för en enskild fråga och därmed lämna sin möjlighet att påverka annat framöver, då krävs det väldigt mycket. Den som lämnar av så pass starka sakpolitiska skäl, brukar också ange det. Sakpolitiska slitningar kan förstås påverka känslan av hur mycket tid och lust man har till politiken. Och avhopp får ju alltid följder.
I Nyköpingsfallet blir det mest komplicerat när Emma Fahlstedt (C) lämnar sina uppdrag. Hon var förhandlare i uppgörelsen med S och MP efter senaste valet – och har en ordinarie plats i kommunstyrelsen. Den platsen går nu till en socialdemokrat, Carl-Åke Andersson. Detta eftersom platserna fördelades via proportionella val, vilket inte garanterar ett visst parti rätten till en viss plats. Majoritetsförhållandena påverkas inte i sig, men Centerpartiet snuvas på en påverkansplats. Med Erika Nymans sorti måste Centerpartiet dessutom vaska fram en ny vice ordförande till vård- och omsorgsnämnden.