Den före detta LRF-ordföranden i Sörmland, Margareta Malmquist, vill att dovhjorten jagas hårdare i länet. Belastningen på jord- och skogsbruket behöver minska. Det gäller inte minst de trakter som hon själv brukar i Tomtsäter mellan Råby och Runtuna.
Med växande viltstammar som dovhjortens ökar också risken för trafikolyckor med dessa djur inblandade. En tur genom Sörmland i skymningstid eller gryningstid lider sällan brist på vilt nära väg, eller på väg över väg.
Nu är det inte bara dovhjortsstammen som växt sig stor. Att vildsvinen behöver hållas efter hårdare är myndigheter och markägare överens om. Precis som med dovhjorten är den samhälleliga tanken att dess skadeverkan på jordbruk och skogsbruk ska hållas efter via jakt och inte via statliga kompensationsstöd. Då gäller det att ha bra lokal koll – och en mycket aktiv jägarkår som ställer upp.
I en svenska livsmedelsstrategin från 2017 slås fast att svensk livsmedelsproduktion ska öka. Det går inte om man inte samtidigt minskar vildskadorna på växande gröda. Det blir ett slags matsvinn, som bönderna får ta räkningen för, gång på gång. Det är inte hållbart. Det kan även krävas extra statliga stimulansmedel för att få till den avskjutning som behövs.
Både dovhjorten och vildsvinen tål alltså att hållas efter hårdare. Dessutom behöver kött från vilt få ett större utrymme i vår matkonsumtion, privat såväl som offentlig. De särskilda skyddsjaktsinsatserna har ökat i Sörmland, och med en bred samverkan mellan markägare och jägare finns mer given nytta för fler att nå.
Det här är inte en fråga om antingen ha vilt eller odla grödor. Målet måste vara att nå vettig balans. Sett till vad jordbruket kan hantera, vad viltstammarna tål och vad jägarkåren förmår att leverera.