För ett antal år sedan ställde Svenskt Näringslivs dåvarande ordförande Leif Östling en numera välkänd fråga: Vad fan får man för pengarna? Det var då en reaktion på ett högt skattetryck och ifrågasatte om en höginkomsttagare – och därmed högskattebetalare - fick valuta för pengarna. Men det är en faktiskt relevant fråga för alla skattebetalare.
Ingen vill se slöseri eller betala för något som inte görs. Tilltron till det skattefinansierade bygger på att pengarna går till det som de är tänkta för, att de betalar för ett rimligt mått av kvalitet. En viktig del i det som skattepengarna används till är sådant som upphandlas. En budgivning mellan privata företag som tar på sig att leverera det som det offentliga efterfrågar, är ofta både kostnadseffektiv och måleffektiv. Det tål att påminnas om, inte minst när det blir fel.
Upphandling syftar till att säkra bästa effekt för varje satsad krona. Det betyder inte att lägsta anbud ska vinna. Den bedömningen måste göras från fall till fall. Att betala lite och sedan inte få det som har beställts är en dålig ordning. Oftast blir det bra. Skattepengarna går till det som kommunen, staten eller regionen behöver – och företagen som gör jobbet växer med verksamheten.
Men det finns undantag. Den historia om undermålig städning i kommunala lokaler som SN nu har lyft fram, verkar vara ett sådant fall. Leverantören höll inte måttet och Nyköpings kommun ska nu göra om upphandlingen. Även om kritiken inte har gällt all städning i det aktuella fallet, vilket kommunens ansvariga gärna understryker, är det ändå 180 000 kronor som har lagts på till synes undermålig städning.
Utslaget per kommuninvånare är det ingen stor summa, drygt tre kronor, men det är likväl ett stort bekymmer. Den faktiska kostnaden blir större än själva notan för städningen som inte fungerade. Ostädade lokaler, exempelvis, slår mot alla som har sin verksamhet där. Att ta om upphandling ger också nya kostnader för kommunen, och så vidare.
Nyköpings kommun behöver nu idka god självkritik. Finns det ytterligare krav och/eller fördjupande frågor som på ett bättre sätt kan säkra kvalitet? Behöver kontrollerna vara mer noggranna på ett tidigt stadium om leverantören är relativt ny eller jämförelsevis oprövad för uppdraget?
Det går alltid att gråta över spilld mjölk, men det vettigaste man kan göra är att se till att det blir svårare att spilla mer.