Det är bra att regeringsutredningar som beställs från vänster numera accepterar att friskolor finns och att många av dessa är populära. Men även den senaste utredningen om en "mer likvärdig skola" kan inte heller låta bli att peka finger mot friskolor för att föräldrar inte väljer skola som främst Socialdemokraterna vill.
Diskussionen om hur skolvalet går till fokuserar på att hitta snedvridningar i valet av skola. Något som i förlängningen kan begränsa utbildningskvaliteten för en del barn. Det är ett bekymmer om sociala faktorer gör hindrar barn från fattigare förhållanden att välja en bra skola. Det är ett bekymmer om barn vars föräldrar flyttar, står helt utestängda från att kunna välja vissa skolor i sin nya hemkommun. Vi har ett rörligt samhälle, ett stelbent kösystem kan inte vara det enda styrande urvalet.
Utredningens utgångspunkt är att föräldrar med svaga sociala förutsättningar samt utlandsfödda inte gör medvetna, informerade val i tillräckligt stor utsträckning. Samt att skolvalet inte sprider dessa elever tillräckligt mellan olika skolor. Därför följer en viss snedfördelning av barn från socioekonomiskt utsatta hem, samt invandrade hushåll i behov av integration, till kommunalt drivna skolor.
Valet av skola kan utvecklas. Ingen vill ha skolor som bara består av barn från hushåll med exakt samma hemförhållanden, utbildningsnivå eller ekonomi. Inte heller är skolor utan barn med annat hemspråk än svenska något idealiskt. Likriktning är begränsande.
Det politiska värderingsspråket från vänster anklagar friskolor för vilja ha detta, av "profitskäl". Det är att kraftigt nedvärdera skolornas pedagogiska ambitioner och synen på de elever som vill gå där.
Det finns inget som säger att kommunalt drivna skolor automatiskt skulle vara mindre bra. Det finns bra och dåliga skolor i alla driftsformer. Kommunalt drivna skolor har dock att bereda utrymme för alla elever som vill dit eller inte har valt något annat, det kan inte bli "fullt".
Skolsegregationen är ur ett internationellt perspektiv inte särskilt anmärkningsvärd, vilket utredningen också konstaterar i en debattartikel i DN. Däremot bör skolorna söka sätt gemensamt att bidra till minska den segregation som följer på exempelvis bostadsort. Själva skolvalet är dock en begränsad del av den breda problembilden. Desto viktigare är det att utbildningen håller hög kvalitet, att tillgången på kvalificerade lärare är god och att svagt presterande skolor inte accepteras utan motåtgärder.
Utredningens olika förslag stöds troligen av Socialdemokraterna och Miljöpartiet, men det ger ingen politisk majoritet. Januariavtalet mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna ger inte några givna öppningar. Ett bredare stöd för förändringar kräver bredare lösningar. Där friskolor ses som konstruktiva medspelare och där elevernas val spelar en bärande roll, inte bara "beaktas".
Att använda enbart kötid för all intagning till en skola bör samtidigt ändras. Fler vägar in till varje skola vore bra. Skolorna i varje kommun behöver forma gemensamma och transparenta riktlinjer för hur föräldrar och elever tryggt ska välja skola. Det krävs också en plan för hur skolorna tillsammans motverkar segregation och svaga skolresultat.
Låt kötid vara ett sätt att välja skola, men komplettera det med ett par andra urvalsformer. Gör det i samförstånd med de lokala skolaktörerna, inte i aggressiv polemik med.