Även om efterspelet till det amerikanska valet är långt ifrån över, kommer Joe Biden att bli Förenta staternas nästa president i slutet av januari. Om den bortröstade president Donald Trump då har lämnat Vita huset återstår att se. Ta inget för givet.
Den nya presidenten Biden lär tvingas gå en knepig balansgång gentemot senaten, där republikanerna ser ut att behålla sin majoritet. Inrikespolitiken lär alltså inte se tvära kast, snarare en strävan efter samsyn och en kompromissernas ge och ta-politik.
Det som behöver mer av en tydlig förändring från dag ett är utrikes- och säkerhetspolitiken. USA skulle vinna på, och den demokratiska delen av världen skulle må bättre av, ett amerikanskt agerande där vänner i väst ses som vänner igen.
Under Trump har långvariga allianser, avtal och samarbeten som bäst betraktats som jobbiga rester av 1900-talets visioner om att sprida demokrati och liberala friheter till fler samhällen. Donald Trumps intresse för demokrati i andra länder har varit minimalt. Det har utgjort en kärna i hans America First-analys, och det har omfamnats av många Trump-väljare som misstror det mesta utländskt.
Det här är alltså inte en traditionell amerikansk isolationism, Trump var inte emot utrikeshandel. I stället var det störst går först, och var och en för sig-synen som inramade utrikespolitiska och geopolitiska mål. Väst förlorade kraft och tyngd i relation till en diktatur som Kinas och en auktoritär regim som Rysslands.
USA lämnade det globala klimatavtalet, backade från världshälsoorganisationen WHO i coronakrisens tid, skrotade handelsavtal, ignorerade EU och var föga intresserat av Nato. Oviljan att värna enighet inom Nato gav ett allt mindre demokratiskt Turkiet fritt spelrum i Centralasien och Mellanöstern. Trump var påtagligt ointresserad av att motverka den ryska Putin-regimens försök att hota, underminera och invadera grannländer. Och där USA backade från FN:s inre liv tog Kina för sig.
De säkerhetspolitiskt och försvarspolitiskt ansvariga myndigheterna, liksom några av Trumps närmaste medarbetare, försökte motverka brända broar och värna det som var möjligt att värna av etablerade relationer. Skadorna är likväl uppenbara.
Det har påverkat situationen i Ukraina, i Syrien. I Östersjö- och Arktisregionerna har Trumps politik visat på ett minskande amerikanskt engagemang inför ryskt vapenskrammel. Det famösa utspelet om att köpa Grönland från Danmark byggde på Trumps idé om att inte behöva vänner i strategiska miljöer. Trots att Danmark, liksom Norge, har varit några av USA:s mest lojala allierade inom försvar och säkerhet sedan 1945.
Av Trumps utrikespolitik lär det tydliga fokus på den kinesiska diktaturens försök att öka sitt strategiska inflytande i världen, bli kvar. Detsamma gäller insatserna för avspänning mellan Israel och ett antal stater på Arabiska halvön, samt Sudan.
Det stora förändringsbehovet handlar om attityd, dialog och insikten om att samarbete med andra demokratier ger styrka, inte svaghet. Den demokratiska världen behöver ett USA engagerat i demokrati, liberala friheter och mänskliga rättigheter. USA behöver sina vänner, inte minst för att stå starkt i världen efter pandemin.