Den uppmärksamme har kanske sett någon diskret rubrik inför påsken, om att det riskerar att bli brist på svenska ägg. Anledningen till det är än mer okänd men desto mer dramatisk. De senaste månaderna har Sverige drabbats av ett av landets värsta utbrott av fågelinfluensa. En gård i Mjölby var tvungen att avliva 24 000 höns (SVT 9/3). En i Linköping fick göra det samma med sitt bestånd på 14 000 djur (SVT 25/2). Branschorganisationen Svenska ägg kommenterade i en artikel i Aftonbladet (13/3) att det varit ”en katastrofvinter” med många stora utbrott.
Epidemier är naturligt förekommande bland alla populationer, människor som djur. Det var exempelvis ett virus som låg bakom den berömda ”säldöden” som blev en av faktorerna bakom Miljöpartiets inträde i riksdagen. Men det är även ett faktum att sjukdomsutbrott, inklusive många av dem som drabbat oss människor, har att göra med vårt sätt att samverka med djur. Coronaviruset Sars-CoV2 är bara ett av de virus som hoppat över till oss människor från en annan art. Även om det ännu inte är helt utrett om det denna gång var myrkotten eller fladdermusen som låg bakom. Att vi människor i dag håller djur nära oss har också skapat förutsättningar för fler virus att spridas enklare.
Det är även en del av förklaringen till utbrott av sjukdomar inom en art, som fågelinfluensan som nu härjar i våra hönsbestånd. Vilda fåglar kan också drabbas av sjukdomar, men ett mycket stort antal djur samlade på en liten yta, så som sker i ett industriellt jordbruk, innebär att grogrunden för virus att mutera, sprida sig och infektera många på kort tid, ökar. Storskalig djurhållning är en riskfaktor för epidemier, bland djurbesättningar och för oss människor. En besk sanning som vi kanske inte alltid uppmärksammar så mycket som vi borde.
Svensk djurhållning håller internationellt sett mycket hög standard. Vi strävar efter att djuren ska ha så goda möjligheter till naturligt beteende som möjligt. Andelen burhöns är i stort sett obefintlig i Sverige, svenska kor går ute och betar på sommaren och vi binder inte upp grisar i små bås tätt ihop. Att pressa svensk djurhållning så att denna tappar marknadsandelar är därför ingen bra lösning på det storskaliga jordbrukets problem.
Däremot borde vi bli mer självkritiska till vilket kött och vilka ägg vi äter – och varför. Är det värt att få en billigare oxfilé om den kommer från brasilianska så kallade "feed-lots”, där djur trängs ihop i små, skitiga hagar och får äta mycket mer kraftfoder än de mår bra av, så att de blir både sjukare och släpper ut mer växthusgaser?
Problemet för den vanlige svensken i dag är sällan att maten är för dyr och att vi får i oss för lite energi. Mat har snarare blivit allt billigare – och det har kommit till ett pris i den andra änden av produktionskedjan.
När vi nu samlas inför påsken och ska äta högtidsmåltider tillsammans finns det därför en god anledning att vara lite mer självrannsakande kring vilken mat vi väljer att äta, och om vi faktiskt betalar vad det kostar att föda upp djur på ett hållbart sätt. Om inte så kan det lägre priset visa sig slå tillbaka mot oss själva i längden, när ohållbar djurhållning orsakar allt från miljökatastrofer till epidemier.