Nyligen publicerade Svenska Dagbladet ett längre reportage om hiv-smittade kvinnor som utnyttjats sexuellt i utbyte mot mat och boende (SvD, 2/5). Missförhållandena har pågått sedan 2010 enligt den internationella biståndsorganisationen Globala fondens internutredning. De hiv-smittade kvinnorna som sökte ekonomisk hjälp i form av mat, boende och utbildning tvingades att ha sex med projektcheferna för att få tillgång till biståndet. Kvinnorna var även tvungna att betala ”traktamente” till cheferna för att få tillgång till kurserna som egentligen redan var betalda via biståndspengarna. För svensk del har totalt åtta miljarder kronor betalats ut till den Globala fonden.
Det som är mest slående är biståndsorganisationens brist på tillsyn och agerande när anmälningar väl gjorts. Flera kvinnor har under åren larmat om de sexuella övergreppen samt om de oriktiga kraven på betalningar från biståndstagarna. Internutredningen pekar på att larmen ignorerats såtillvida att missförhållandena inte nått fram till Globala fonden.
När utredningen väl kom meddelade Globala fonden att åtgärder vidtagits i form av avskedande, återbetalningskrav och ett införande av en uppförandekod. Det sista kan i sammanhanget uppfattas som lite väl sent påkommet, särskilt för en internationell organisation med miljardomsättning. En uppförandekod är knappast en byråkratiskt krånglig eller för den delen dyr tillsynsåtgärd, men ack så viktigt. Åtminstone är det normsättande om inte annat.
Globala fondens bristande tillsyn är ett hemskt exempel på när bistånd gått ner i korrupta människors fickor. Tillsyn och kontroll är dock två olika saker. Det är alldeles för enkelt att blanda ihop de två när potentiella lösningar lyfts fram i samband med sådana här blodtryckshöjande avslöjanden. God tillsyn och uppföljning är avgörande för att minska missbruk av biståndspengarna. Det är dock också något som kostar både tid och pengar.
När den politiska opinionen kräver mer kontroll över biståndspengarna leder det i praktiken till att en mindre andel av pengarna faktiskt når fram till de behövande. Samtidigt är det en balansgång. För lite tillsyn leder också till att medlen riskerar att hamna i fel fickor.
Sverige är en av de största biståndsgivarna i världen. I biståndsvärlden är vi en stormakt. Det gör att vårt biståndsengagemang blir normerande, både i form av pengar och tillsyn. Nolltolerans mot sexuella övergrepp bör dock alltid vara en självklarhet i alla organisationer som ges svenska skattepengar.
Det som kanske är det svåraste, men viktigaste för få bukt med liknande problem är att göra tillsynen smartare och inte nödvändigtvis hårdare. Svenskt bistånd gör stor nytta i världen, men för att fortsätta göra nytta krävs onekligen en mer hållbar tillsyn som ger biståndspolitiken både förtroende och styrka.