Biträdande rikspolischefen Mats Löfving berättade i Ekots lördagsintervju under en diskussion om gängkriminaliteten, att polisen ser tecken på ett 40-tal släktbaserade kriminella nätverk i Sverige. Det vi har sett i den senaste gängkriminella utvecklingen, exempelvis i Angered, är en del av denna problematik.
Det är första gången vi ser en siffra på "klankriminalitetens", eller mer korrekt beskrivet släktbaserade kriminella nätverks omfattning. Att rikspolischefen nyligen gick ut med en bred maning om att få starkare samhällsuppbackning mot gängkriminaliteten är inte en slump. Kortsiktigt handlar detta om att kunna stoppa våldsutvecklingen. Långsiktigt att smula sönder kriminella strukturer och parallella samhällen, där klanen väger tyngre än staten.
Maffia formad ur blodsband är i sig en studie i hur maktpositioner byggs och förstärks – med våld och blod, där starkast vinner och svagast går under. Mänsklighetens historia bär på mycket av detta i olika former. Klaner och stammar är sprungna ur storfamiljer med ett gemensamt behov av skydd. I en laglös värld är det ett sätt att överleva. I ett demokratiskt rättssamhälle är det ett svårbemästrat hot. Blodsband eller inte, det är likväl maffia.
I USA krävdes det omfattande insatser under flera decennier för att för tjugo år sedan knäcka den makt som de fem maffiafamiljerna Bonnano, Colombo, Gambino, Genovese och Lucchese skaffat sig i New Yorks undre värld. Med hjälp av polis, FBI, tjallare och drakoniskt långa fängelsestraff föll familjerna isär när topparna fälldes. Åtminstone för tillfället.
"Men kasta ut dem då! Om det är gängkriminella som kommit hit utifrån", tänker säkert en och annan. Tja, det är svårt att utvisa klanledare eller maffiabossar som inte har dömts för grova brott, men har uppehållstillstånd. Än mer komplicerat är det med den som har fått medborgarskap eller är född i landet. Ribban kan förstås sänkas för utvisning som del av domar – detta utreds också, men en rättsstat har principer att värna och rättigheter att leva upp till.
Var därför uppmärksam på hur rasistiska element nu försöker tvätta sig rumsrena, genom att peka på invandrare och klankriminalitet – och låtsas som att det var just detta som de alltid har talat om. Nej, det rasistiska är och förblir att se kriminalitet som en genetiskt betingad egenskap. Det klankriminella är en följd av fostran inom skeva sociala normer, inte gener. Därför kan det också brytas.
Frågan är nu högst upp på dagordningen. När en presskonferens om historiskt stora extratillskott från staten till äldrevård, sjukvård och kommunala resurser ändå domineras av frågor om de släktbaserade kriminella nätverken, är det uppenbart. Det är precis så som statsminister Stefan Löfven (S) och Centerledaren Annie Lööf framförde som svar: Sverige måste orka med att rusta såväl vård, skola och omsorg, som polis och rättsväsende, när båda behoven är uppenbara. En "sjujäkla satsning" på välfärdsverksamhet behöver backas upp med rejält stöd för polis och rättsväsende.
Klaner styrs och kontrolleras uppifrån. Knäck toppen så får hela trädet problem. Minns att den ökände maffiabossen i Chicago, Al Capone inte förlorade sin makt på de grova våldsbrott som han beordrat eller sanktionerat, han fälldes för skattebrott. Slå stenhårt mot finanserna och det blir svårare för kriminella att leva det liv de har vant sig vid. Det lyfte också inrikesminister Mikael Damberg i måndagens P1 Morgon, och mer specifikt en särskild satsning mot folkbokföringsbrott. Ett område där det superorganiserade Sverige märkligt nog inte har koll...
Släktbaserade kriminella nätverk utmanar även direkt den rättstradition som säger att en del av fängelsestraffet ska ge en chans att bryta med brottets bana. Hur gör man det mer effektivt, om det är detsamma som att tvingas lämna familj och släkt bakom sig? Om fruktan för de närståendes hämnd är större än hotet från samhällets rättsväsende då svalnar lätt längtan efter ett mer laglydigt liv.
Det kommer att krävas särskilda insatser – nya lagar, smartare ledarskap och arbetssätt – för att kunna bryta sönder dagens brottsnätverk baserade på gängkriminalitet, släktskap och parallellsamhällen. Priset måste bli högre för att ingå i maffian än att lämna den. Punktmarkeringen från polis och andra myndigheter behöver bli hårdare, verktygen för att klara upp brott mer effektiva. Det sociala förebyggande arbetet måste göras mer pricksäkert – och skyddsåtgärderna för den som väljer att berätta och avslöja bli så mycket starkare.