Under de senaste 20-30 åren har Kina blivit en av världens främsta stormakter. Det märks även i Sveriges relation till landet.
Kina är Sveriges största handelspartner i Asien. 600 svenska företag har verksamhet på plats i Kina och vår export till landet uppgick 2017 till 58 miljarder kronor. På handelsforum och konferenser lyfts ofta Kina fram som ett av de länder att hålla koll på i framtiden vad gäller innovation och nya stora företag.
Samtidigt som denna positiva bild av en stor ekonomi med mycket makt och många innovativa företag sprids, är det ett faktum att Kina är en kommunistisk diktatur. Det kinesiska samhället är mycket diversifierat och består av många människor, folkgrupper och landområden och man kan inte generalisera om landet i stort. Vad som däremot går att göra är att peka på ett oroande mönster vad gäller beteendet hos makteliten i landet, oavsett vilken typ av styrelseskick. Vare sig det gäller det kejserliga Kina för två hundra år sedan eller den första kommunistiska regimen i mitten av 1900-talet så har de alla präglats av ett ointresse för enskilda människors liv. Oavsett om vi talar om döda slavarbetare på 1800-talet eller mördade akademiker under kulturrevolutionen. Och tyvärr, trots fina handelsmässor och välstrykta kostymer hos dagens kinesiska politiker lever föraktet för den enskildas rättigheter kvar även hos dagens regim.
Ett av de mest obehagliga bevisen för detta är en granskning publicerad i medicintidskriften BMC. Utförd av Kinatribunalen, som leds av den brittiska juristen Geoffrey Nice som tidigare jobbat för FN-tribunalen. Granskningen visar på en systematisk och omfattande verksamhet med organstöld i Kina. Framförallt är det politiska fångar som har utsatts, tidigare var medlemmar i religiösa grupper som Falun Gong de som förföljdes och spärrades in i fångläger, där vissa av dem plundrades på inre organ.
Den mest utsatta gruppen i dag är muslimska minoriteter inom landets gränser, som uigurer. Kina erkänner att dessa läger finns men motsätter sig att det skulle pågå tortyr, mord och organstöld utan säger att det handlar om ”utbildning som motverkar terrorism”. Samtidigt konstaterar utredningen att många stora transplantationssjukhus ligger i direkt anknytning till dessa läger och att antalet transplantationer vida överstiger vad som skulle kunna komma från frivilliga donationer.
Kinas regim nöjer sig inte med att förfölja sin muslimska minoritet i sitt eget land. Sveriges Radio har senaste veckan rapporterat om hur uigurer i Sverige får hotfulla telefonsamtal och påtryckningar från kinesisk säkerhetstjänst, med hot om våld mot deras anhöriga hemma i Kina.
Sanktioner och blockader är ofta trubbiga och inte särskilt effektiva vapen mot stater som missköter sig. Men det måste finnas en balans mellan att bara förmedla ett positivt narrativ om Kina som en teknologination på svenska konferenser, och att rikta allvarlig och rättfärdig kritik mot regimens fruktansvärda förföljelser av sina egna medborgare. Att kinesiska aktörer hotar svenska medborgare på svensk mark är förkastligt, vår egen säkerhetspolis borde ta hårdare tag mot detta.
I dag är det enskilda modiga människor som står upp och vågar vittna om det fruktansvärda som hänt dem och deras anhöriga i kinesiska läger. Vi måste agera på deras vittnesmål. Kina kan inte få komma undan med dessa hemska brott bara för att landet är stort och rikt.