När regeringen tar bort de särskilda smittskyddsreglerna för 70-plusare är det ett tydligt strategiskt skifte, från ålder till område. Det ger också utrymme att bryta den sociala isolering som många i utpekade åldersgrupper har hamnat i. Det finns goda skäl till att råden nu ska vara så lika för alla som möjligt, även om riskgrupperna finns kvar. Smittspridningen ser något annorlunda ut.
Ett minskat fokus på särskilda riskgrupper kräver ett skarpare fokus på områden där smittskyddsbegränsningarna inte fungerar. Vi ser hur, främst yngre vuxna, i ute- och nöjeslivet har en betydligt mer “avslappnad attityd” - läs: struntar i - till de allmänna råden. De regionala spridningarna som har uppstått på en universitetsort som Uppsala kan vara effekter av snarlika "det händer inte mig"-analyser. Det kan också hända här (SN 21/10).
Tron att riskerna främst handlar om de äldre eller specifika riskgrupper är förrädisk – på så många sätt. För den som inte vet om att man ingår i en riskgrupp, till exempel, men även för den närmast symptomfria som kan orsaka andra skada som smittbärare.
Utifrån Folkhälsomyndighetens senaste besked kommer framtidens särskilda begränsningar att mer handla om regionala och lokala åtgärder för alla. Det är oavsett ålder och hälsotillstånd. Att begränsa smitthärdar, stänga av smittvägar och motverka lokala och regionala överbelastningar av vården, ser ut att forma den nu gällande strategin. Vi sitter nu alla i samma båt och behöver ro i takt.
Vi kommer framöver att behöva betrakta pandemi-samhället som något delvis bestående, även om smittan minskar igen. Riskbilder, uppdateringar av krisfunktioner och en uppmärksamhet på nya smittor blir självklart att ha koll på.