Det finns nu färsk statistik från Brå där andelen i Sverige misstänkta för brott utifrån födelseland och föräldrarnas födelseland studeras. Misstanke är inte detsamma som bekräftad brottslighet, notera det. Ursprung är inte heller orsak. Och andelen brottsmisstänkta i befolkningen minskade mellan 2007 och 2018.

Likväl är en överblick om hur misstankar slår – och var de förekommer, väl värd att ta del av. Brå kallar skillnaderna mellan grupper för ”överrisk”. Andelen brottsmisstänkta är störst för gruppen inrikesfödda med två utlandsfödda föräldrar, följt av utrikesfödda, därefter infödda med en förälder född i annat land och en i Sverige. I samtliga dessa är överrisken något större än i jämförelsegruppen, födda i Sverige med två inhemskt födda föräldrar. Socioekonomiska faktorer – som ålder, kön, utbildning och inkomst – minskar tydligt skillnaderna i ”överrisk” mellan de fyra kategorierna, men det förklarar inte allt. 

Brå lyfter fram en uppsjö av möjligt bidragande faktorer. Inte bara individens egna hemförhållanden, utan också hur den miljö och de lokala sfärer som han eller hon växt upp i, eller främst vistas i, påverkar. 

Vi får inte glömma bort att ingen individ är en kopia av någon annan – oavsett födelseland, släktskap, vänner eller uppväxtort. De egna handlingarna är avgörande för att misstänkta för brott ska bli dömda. Brottslighet är, i slutänden, på eget ansvar. 

Brå-statistiken breddar dock kunskapsgrunden om de brottsmisstänkta. Det borde underlätta arbetet för att motverka ”överrisker” – och motivera varför specifikt riktade åtgärder tas till inom polisarbete och socialtjänst.