I tisdags avslöjades ett av de mest omfattande internationella polissamarbetena hittills, the Trojan Shield. Den amerikanska underrättelsetjänsten FBI utvecklade en egen krypterad kommunikationsapp, kallad Anom. FBI lyckades få ett stort antal personer ur organiserad brottslighet att börja använda den, i tron om att det var ett säkert verktyg för kommunikation. I själva verket delade FBI med sig av en ”bakdörr” in i appen till polisväsendet i flera andra länder. I Europa var det Sverige och Nederländerna som var ansvariga för att samordna insatsen, och polisen kunde avlyssna direkt all kommunikation mellan de kriminella.
Efter en period gjordes ett tillslag och över 800 grovt kriminella runt om i världen, bland annat från gäng i Sverige och brottssyndikat i Asien och Australien, greps i en gemensam insats. Detta kan inte ses eller beskrivas på något annat sätt än som en stor framgång för det internationella samarbetet. I Sverige har 155 personer kunnat gripas. Bara i polisregion Öst där Sörmland ingår greps tio personer.
Det finns ett flertal delar av den här historien som är intressanta, som hur vi kan se vikten av att samarbeta internationellt i en tid då den organiserade brottsligheten inte bryr sig om nationsgränser. Eller hur fascinerande det är att FBI med hjälp av klassiska marknadsföringsknep lyckades få kriminella att lita på Anom.
Men operationen har även skapat en del politiska reaktioner. Som att detta bevisar att Sverige är för mesigt mot kriminella, eftersom en liknande insats inte hade gått att genomföras här med tanke på våra regler om brottsprovokation och övervakning. Generellt är det enkelt, i tider när mycket fokus i debatten läggs på Sveriges problem med gängvåld, att ropa på hårdare tag. Vad dessa hårdare tag innebär är dock inte alltid lika tydligt.
I just fallet med Trojan Shield så finns det säkert en rad legala frågor som någon kunnig inom det området kan förklara bättre om det hade kunnat, eller inte kunnat, göras i Sverige, samt om vi borde ändra lagar för att underlätta polisens arbete. Men det har handlat om en egen applikation, som FBI fick kriminella att använda frivilligt. Det är inte samma sak som om exempelvis svenska polisen skulle få rätt att avlyssna alla svenskars Facebook-konton utan vår vetskap. Det senare skulle inte vara önskvärt.
Bara för att det är positivt att smart samarbete lett till många gripanden är inte ökad övervakning svaret på våra problem med kriminalitet. Snarare riskerar det att underminera det allmänna förtroendet för vår demokrati och vårt rättsväsende.
Nyligen kom en undersökning som visade att 78 procent av alla svenskar är ”positiva till att sätta in Försvarsmakten mot grov brottslighet”. Det visar ännu en gång att när vi får frågan reagerar många instinktivt med att ”det låter väl bra med hårdare tag så vi får ordning”. Men frågan är om alla de som har svarat verkligen har funderat över på vilket sätt vi egentligen borde använda militären i det här sammanhanget. Vilken konkret nytta det skulle göra, vilka arbetsuppgifter den skulle överta och vad vi i så fall måste prioritera ner för andra insatser?
Vi har en stor utmaning i att ta itu med den grova våldskultur som skapats inom kriminella kretsar i Sverige. Det kan komma att kräva allt från ändrad lagstiftning, till ökade polisresurser och mer satsningar på riskindivider. Men att reflexmässigt tro att exempelvis mer övervakning av alla svenskar är en universallösning riskerar att snarare offra det vi säger oss vilja skydda.