Socialdemokraterna nu ansluter sig till de tidigare Allianspartiernas mål att öka försvarets finansiering till två procent av BNP. Det är ett välkommet besked och följden av en lång resa för S. Ett parti som vi vet har stått splittrat inför ökade försvarsutgifter och brottas med tanken på ett Natomedlemskap. Detta är en kvarvarande problematik från det kalla krigets logik. En tid som inte längre är. 

Kriget på Balkan i början av 1990-talet var en förvarning. Putin-regimens anfallskrig mot Ukraina är en bekräftelse på att efterkrigstiden är över. Vi utgår inte längre från det krig som var, vi talar om det krig som är. Åtminstone om vi vill ha en relevant diskussion om vad Sveriges försvar måste kunna förbereda sig för. 

Statsminister Magdalena Andersson (S) besked för Socialdemokraternas räkning i finansieringsfrågan ska ses i detta ljus. Det är ett flyttblock som har välts undan. Inte utan partipolitiskt spel, men likväl. S-ministrarna passade på att säga att ökad finansiering av försvaret kräver höjd skatt. Finansminister Mikael Damberg (S) lade in ordet ”beredskapsskatt”, utan att förklara vad eller hur. Fullt medvetet grumligt. 

Socialdemokraterna vet att skattehöjningar är en konfliktyta med liberaler och konservativa, samtidigt som höjt skattetryck kan mildra delar av kritiken från vänster. Men det är ett valårsträsk som går att undvika. Att försvarsutgifterna ökar blir en del av budgetarbetet för varje regering. Det finns alltid reformutrymmen och effektiviseringsmöjligheter. Något höjt skattetryck behöver det inte alls bli, men resurserna måste tas fram.

Det centrala i torsdagens besked är att försvarspolitikerna nu kan samtala utifrån en gemensam finansieringsnivå på två procent av BNP. Inte sedan 1950-talet har Sverige blickat mot en så pass omfattande förstärkning av försvarets förmåga, men upprustningen måste även inkludera det civila försvaret, den beredskap som inte är specifikt militär. Allt hänger ihop. Resurserna för Hemvärnet och för försvarets frivilligorganisationer ska öka. Fler kommer att kallas in till värnplikt i varje årskull. Lärdomar av det vi nu ser i Ukraina kommer påverka hur och med vad som Försvarsmakten och det civila försvaret byggs ut.

Kriget i Ukraina visar också att en stat som inte är del av en bred försvarsallians har en svag position när det gäller att avskräcka anfall från en fientligt inställd makt. Ukrainarna försvarar sig på ett makalöst sätt, värt all respekt. Ett högt mänskligt pris betalas. 

Från vänligt sinnade demokratier kommer stora mängder hjälp – både pengar och vapen, men inga trupper. Även om en flygförbudszon över humanitära korridorer nu måste diskuteras på allvar. Om inte Putin stoppas i Ukraina blir övriga Europas framtid etter värre än vad vi oroar oss för i dag. Så illa är det. 

Det stod förstås en stor elefant i rummet – stjärnbeströdd och blå som dess flagga – när regeringen lämnade sitt besked om ökade resurser. Den berördes lite nätt i följdfrågorna, men Socialdemokraternas ministertrio duckade. Två procent av BNP är den finansieringsnivå som Nato kräver av sina medlemsstater. Det som behövs tillsammans. Ska Sverige stå utanför – förutsatt att även Finland finner sig i något sådant – måste det till betydligt mer pengar. Regeringen har försökt påminna övriga EU-medlemmar om unionens gemensamma skyddsåtaganden, men krasst sagt finns detta skydd bara att få inom försvarsalliansen Nato.