Storbritannien lämnade EU vid årsskiftet, men de förenade kungarikena lever fortfarande med EU:s regelsystem för handel och utbyte. Ett nytt handelsavtal behöver finnas på plats till det nya året. EU och Storbritannien behöver bli överens.
Tre frågor har visat sig vara de svåraste hindren (BBC 13/12). En handlar om fiskerättigheter – en ekonomiskt begränsad fråga, men med stor känslomässig laddning om vem som fiskar i vilka vatten och vilka som säljer sin fisk var. I den här frågan sätts handel mot protektionism på ett skarpt sätt, den brittiska flottan sägs stå redo att borda fiskefartyg från andra länder som fiskar i brittiska vatten. Något som för tankarna till de så kallade torskkrigen mellan Island och Storbritannien, i tre omgångar mellan 1948 och 1976. Då var britterna den stora aktören, nu är det tvärtom.
En annan knäckfråga är gemensamma konkurrensregler, som begränsningar av statsstöd till näringsliv och företag. Ett tredje exempel är hur man ska lösa tvister, hanteringen av gemensamma regelverk. På den punkten sägs att de två sidorna har närmat sig varandra på sistone.
Allt handlar inte heller om handel, utan också om samarbetsförutsättningar mot brottslighet, där Storbritannien vill ha fortsatt tillgång till EU:s gemensamma databaser medan EU har sagt det gemensamma är för medlemmarna i unionen.
Under senare delen av hösten har det varit en stökig tid internt i den brittiske premiärministern Boris Johnsons styre. Den konservativa regeringen har ju stadigt vurmat för chansen att lämna EU bakom sig. Nu tvingas den förhandla om sådant som britterna mår bra av att ha kvar, men som Brexit-sidan noga nonchalerat.
En hård skilsmässa, en exit utan ett handelsavtal är vad som väntar om EU och Storbritannien inte kommer överens. Det innebär att handeln mellan Storbritannien och EU blir betydligt krångligare än i dag. Det tillkommer tullar och andra gränshinder. Flödet av varor kommer inte alls att vara lika smidigt som tidigare och kostnaderna högre. Allt oftare kommer nu också varningar från företag till kunder om vad som väntar om enbart WTO-regler gäller från 1 januari 2021.
För Storbritannien är EU dess mesta och största handelspartner. Strax över hälften av all import kom från unionen, för landets export var det strax under hälften (43 procent) som 2019 gick till något av unionens länder. Om britterna tappar tillgången till den inre marknaden får det förstås stora effekter.
För svensk del är handeln med Storbritannien stor. Under 2019 exporterade Sverige varor till Storbritannien till ett värde av 82 miljarder kronor, medan importen uppgick till 68 miljarder. Det ligger i svenskt intresse att den handeln kan fortsätta flöda. Men risken för avbrott och stök är uppenbar.
Brexit kommer att skapa nya byråkratiska problem, men hur pass stora de blir, går att påverka. Nu när klockan ringer för upploppet – och båda sidor går ut och lovar att göra en extra ansträngning för att bli överens – och blir allvarsstunden i ett avtalslöst läge alltmer påtaglig.
Möjligen kan det vara att den nu så högljudda brittiska tron på att den egna nationen har förtryckts och förtvinat i EU-skrud, måste få några törnar först innan faktum kan konstateras. Att handel och umgänge sker bäst på gemensamma termer och regler, där hindren för handel, resor och transporter görs så små som möjligt. Ibland behöver man inte ens vara särskilt sams för att inse behovet av varandra.